måndag 8 juni 2009

Formulera ett alternativ annars går vi under

Fanns det inte en risk att de som läste Vänsterpartiets EU-tidning blev så pass desillusionerade att de struntade helt i valet? Att de än mer kom att förakta EU och politikerna som sitter där, kanske t.o.m. vänsterns egna. Folk är väl inte dummare än att de tänker -hur ska egentligen det lilla Vänsterpartiet kunna vara annorlunda i denna genomruttna struktur som serveras i Vänsterns valmaterial?

Flera medlemmar inom Vänsterpartiet har ju också visat att det är så här de vill ha det, de vill ju bojkotta valet, precis som det lilla Kommunistpartiet.

Och kanske är det därför partiet inte formulerar några alternativ och talar om vad vi vill göra utan bara harvar på med en skräckbild av EU och dess institutioner. Jag förstår faktiskt inte varför vi i så fall inte ska bojkotta riksdagsvalen också? Som ett sorts antikapitalistiskt motstånd mot den borgerliga genomruttna korrumperade eliten på Helgeansholmen. Det är ju bara revisionister och socialfascister som sitter där!? Varför tror vi oss kunna förändra politiken inom en institution men inte inom en annan?

Om Vänsterpartier i hela Europa hade de mandat som den konservativa gruppen nu har, om vi var tillräckligt stora för att välja den svenske kommissionären, varför skulle man inte kunna använda EU till något bra eller konstruktivt? Varför skulle vi inte kunna förändra institutionerna till det som vi önskar? Är vi så jävla mesiga att vi tror att vi absolut inte kan ta oss in i vissa maktstrukturer och förändra dem över huvud taget?

För vad är egentligen planen? (V)i driver egentligen inte frågan om EU-uträde, vi respekterar ju folkomröstningar, till skillnad från t.ex. major Björklund, utan vi driver någon sorts halvhjärtad motståndskampanj, som kanske egentligen får folk att avstå från att rösta?

Jag instämmer med Jens Holm som bl.a. skriver:


2. För mycket EU-motstånd - för lite politik. EU-valet 2004 genomfördes strax efter folkomröstningen om EMU, som vi på nej-sidan vann med besked. Ett EU-kritiskt parti som vänsterpartiet seglade vidare i det kritiska kölvattnet. Då fick vi 12,7 procent. Den här valrörelsen har handlat mer om vilken politik som ska bedrivas i EU. Även om vi har en himla bra politik i EU-parlamentet har det inte framgått. Folk förknippar vänsterpartiet med EU-motstånd inte med vilken politik vi de facto vill föra på Europanivå. Det straffade sig i det här valet.

En sådan motståndskampanj måste följas upp av något alternativ, något som vi inte kan erbjuda idag. Vi ska ju sammarbeta i Europa. Det är inte realistiskt eller ens önskvärt att Europa inte har ett bra samarbete. Förslaget är därför att Vänsterpartiet tar kontakt med sina syster och broderpartier i Europa och börjar snickra ihop ett verkligt alternativ till EU, ett sorts skugg-EU, helst så tydligt som möjligt. Där vänstern i Europa formulerar gemensamt vad den vill vill göra med EU när den tar makten, när vänstern tagit alla EPP:s mandat! Vad händer då?

Miljörörelsen har formulerat något gemensamt, och det vinner de stort på, och självklart borde vi också kunna göra det.

Rekomenderade bloggar: Jinge, Jonas Sjöstedt, Esbati, Jens Holm, Roya.

Läs även andra bloggar om:, , ,

Gammelmedia:DN,DN 2, DN3, DN 4, DN 5, SvD SvD2.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att Vänstern borde ha gjort det bättre...
Nu är det bara en "Nej till europa" representant kvar suck... men hon har ju sina val.

pia sa...

bra skrivet. I Finland åkte den enda vänsterpartisten ut ur EP, understödet sjönk med flera procent. jag tycker att de inte lyckades formulera riktig kritik mot Samlingspartiet (höger, regeringsparti), som nu blev störst. Alla i Finland hatar Berlusconi, typ, men ändå röstar de mest på det parti som sitter i samma EP-grupp...

Men visst är bristen på att kommunicera reella alternativ det största problemet även här.

Swimsuit Issue sa...

Jag blev rätt förvånad ändå över att Finland har så många "kändisar" som ställer upp i val? Det verkade ju ändå inte ha hjälpt att vara kändis värst mycket i detta val vad jag förstod, förutom för någon ultrakonservativ präst eller dylikt som kom in? I Sverige kommer ju vår egen ultrakonservativa "präst" också att komma in iof, Alf Svensson. Suck...

Jan Wiklund sa...

Det är svårt att tycka om vad vänsterpartiet ska göra eftersom jag inte är med där. Men det finns inte så många valmöjligheter om man slår fast att EU idag är lika antidemokratiskt som dess medlemsstater var på 1800-talet.

Nämligen arbeta som folkliga rörelser arbetade på 1800-talet. Massorganisera. Använda mandat till att föra fram massrörelsens krav. Men se mandat som underordnat.

Svårigheten idag jämfört med då är att partier inte har samma roll som då. Då var de massrörelsens uttrycksform, idag är de förmedlings- och kompromissorgan.

Kanske det smartaste vänsterpartister och liknande kan göra är att sluta vara parti och istället arbeta för att aktivera slumrande rörelser typ fackföreningar.

Swimsuit Issue sa...

Frågan är ändå vad som skulle hända om den Europeiska vänstern tog makten över denna apparat? Skulle man lägga ner den eller skulle man demokratisera den? Jag tycker mest det liknar ett undfallande svaghetstecken att inte ens vilja försöka ta makten över den eller ens formulera ett alternativ.

Förmedlings och kompromissorgan.. tja, men det kanske inte är den sämsta av världar?

I fackföreningar ägnar man sig åt annat än vad man gör i partier, även om jag hört argumentet att vänstern ska ägna sig åt att aktivera civilsamhället förut. Jag kan dock inte se att de ena måste utesluta det andra.

pia sa...

Vi har ett valsystem som gör det lockande att dra in kändisar som kandidater. Det är bedrövligt. Alla förskräckliga gamla skidåkare och schlagertöntar ska med på listorna för att höja partiernas jämförelsetal. Så sitter de där i riksdagen och gör ingenting för det mesta.

Men du har rätt, i EP-valet gick det lite annorlunda. Prästen var den ortodoxa biskopen faktiskt, och han ställde upp för socialdemokraterna (!). Jag har faktiskt ingen aning om vad han står för politiskt...

Swimsuit Issue sa...

Ortodox biskop och socialdemokrat, allt är möjligt, bara man vill!;)

Moa sa...

Vad jag funderade över var: vart tog sakfrågorna vägen i valrörelsen? Lavaldomen, förslaget om begräning av pappaledigheten, att Eu-domstolen upphäver miljöreformer från de nationella parlamenten för att de strider mot den inre marknaden. I den här valrörelsen har fokuset hamnat på "Din EU-kritiska röst" och utträdeskravet snarare än vad vi faktiskt vill genomföra i parlamentet.

Jag tycker inte att vi ska släppa utträdeskravet, men samtidigt vara medvetna om att ett EU-utträde inte kommer ske under den här mandatperioden, eller ens vara en fråga för EU-parlamentet (snarare riksdagen). Inför riksdagsvalen pratar vi ju om vara sakfrågor, vad vi vill göra under kommande mandatperioden istället för att dividera detaljerna i hur vi tänker oss att det socialistiska samhället ska se ut.

Swimsuit Issue sa...

Mycket bra poäng, om man vill driva ett EU-uträdeskrav får man göra det i valrörelsen till riksdagen. EU-parlamentet lär knappast besluta om Sverige ska gå ur EU eller inte.

Jan Wiklund sa...

"Jag kan dock inte se att de ena måste utesluta det andra", säger Pastey. I praktiken gör det förstås det - man kan inte göra allt samtidigt om man inte har omätliga resurser.

Antingen satsar man på att harva det parlamentariska spelet. Eller så satsar man på att bygga en rörelse. För att kanske i ett senare varv satsa lite av de nyvunna resurserna på det parlamentariska spelet. Men både och stjäl resurser från varandra.

Nicklas Eriksson sa...

Jag tror att det skulle vara svårt och rätt korkat att lägga ner EU om vi fick kontroll över det.

Över hela Europa märker man att vänsterkamrater inte alls är sugna på det.

Skicka en kommentar

- Håll er till blogginläggets ämne.
- Inga långa drapor. Länka hellre till er egen blogg isf.
- Tänk på netiketten.
- Rasister och sionister kan dra åt helvete.