STÄLL UPP FÖR AFGHANISTAN!

"Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008
för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.

Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis
på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går
till anfall mot afghanska byar och hem.

Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor
varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför
Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många
på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst
krig utan slut.

Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan
som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till
fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet
och fred.

Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.

Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s
emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och
upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas
och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.

Vi samlas vid Slussen kl 18 för att gå till Sergels torg.
Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand,
vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustnings-
minister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.

Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga
kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen.
Afghanistan behöver fred ­ inte fler bomber!

THAGE G. PETERSON
tidigare försvarsminister och riksdagens talman"

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, fackeltåg, demonstration, USA, krig,

Imperiet-teorin håller nog

Svårt att läsa Hardt och Negris Imperiet? Intervjun nedan med Michael Hardt klargjorde en del för mig åtminstone. Den är inspelad 2004 så Hardt svarar på kritiken att Imperiet-teorin falsifierats iom USA:s traditionella maktutövande iom invasionerna av Irak och Afghanistan. Han menar istället att krigen bevisar teorins riktighet. USA kan inte agera ensamt och den instabilitet som dessa konflikter skapat är tydlig, USA kan inte långsiktigt ockupera dessa områden. Hardt påpekar att den nya globala vänsterrörelsen inte enbart demonstrerar mot USA och står utanför Vita huset varje dag utan istället demonstrerar man mot ett flertal olika maktstrukturer som t ex IMF, Världsbanken, NATO m.fl. Han pointerar också de lokala kamperna som man ändå bör försöka sätta samman med den globala.

Jag är ändå rätt pessimistisk. Jag instämmer i att makten befinner sig på flera nivåer och är utspridd i ett nätverk av institutioner och strukturer, men enligt mig gör ju det att kampen som förs idag förmodligen har det svårare än någonsin att nå ut än tidigare. Hur ska man organisera breda folkmassor mot ett oöverblickbart fält av olika maktinstitutioner? Hur hänger de ihop, om de nu gör det? Vilka tekniker/metoder kan användas i de olika kamperna, olika för lokal och global nivå? Vilka kamper bör prioriteras? För att inte tala om antalet olika kamporganisationer som existerar, vilka är viktiga, vilka fungerar? Har de politiska partierna spelat ut sin roll? Har de inte det? Gå med i NGO X eller Y? Önskar jag deltagit mer på ESF och likanande, så kanske jag hade haft lite mer svar istället för bara frågor.

Icke desto mindre, till dig som jobbade på Café Edenborg som sålde mig ett ex av Imperiet, en bulle med kaffe och sen hävde ur dig "Den är bra, men de hade fel!", se klippet nedan. För er som vill ha västentligheterna kan jag säga att ni kan spola förbi första halvtimman av filmen som mest handlar om Hardts liv.

Läs även andra bloggar om Michael Hardt, Antonio Negri, Imperiet, globaliseringsrörelsen, ESF

John McCain: På 2000-talet invaderar inte länder varandra

Kommentarer känns överflödiga.


Rekomenderad läsning: Vänsterekonomi om att BMP-ökningar inte ensamt gör samhällen lyckligare, Paolo Pissoffi om börsanalytisk rådgivning, Motvalls bla om att Anders Borg mött Jesus, Början av 2000-talet om mördande turism, Anna Wester sågar medierapporteringen från ESF-demonstrationen och via Motvalls rekomenderas också Vindskupans genomgång av Carl Bildts transformering till neokonservativ.

Läs även andra bloggares helsköna alster om typ John McCain, hycklare, galningar, selektivt minne, presidentkandidater

Kristen ska-musik

Fantastisk!

Läs även andra fromma bloggares budskap om kristen musik, ska, Jesus

Finanskrisen får sin förklaring

Läs även andra bloggares sörja om finanskrisen, satir, humor

Om televisionen och förorten

I maj 1996 sändes i sin helhet i fransk TV två föreläsningar som sociologen Pierre Bourdieu haft vid College de France. Föreläsningarna var en svidande kritik av medier och framför allt TV-mediet. Dessa föreläsningar finns utgivna på svenska i boken "Om televisionen" och den är en av de bästa mediekritiska sammanfattningar jag läst. Bourdieu går systematiskt igenom alla de problem som existerar med det marknadsanpassade medierna.

Det finns så mycket som är bra och viktigt att framhålla ur boken, alla borde läsa den, men jag tänkte citera en längre passage där han skriver något om journalisternas konstruktion av begreppet "förorten". Notera att detta alltså sades 1996. Har någonting över huvud taget hänt sedan dess i gammelmedierna?

Urvalsprincipen är en inriktning på det sensationella, det spektakulära. Televisionen kräver dramatisering i dubbel mening: den iscensätter en händelse i bild och spetsar till dess betydelse, det allvarliga i situationen, dess dramatiska och rentav tragiska karaktär. Vad TV vill se i förorterna är "kravaller". Det är i sig ett kraftigt ord - och ord använder den på samma sätt. (Med vanliga ord kan man varken "skrämma upp borgarna" eller vanligt "folk". Det fordras något extra. Paradoxalt nog är även bildens värld beroende av ord. Ett foto är ingenting utan en bildtext som talar om hur det bör avläsas - legendum - alltså ofta nog just legender, som kan få en att se vad som helst.

Att namnge är som bekant att synliggöra, skapa, att få något att bli till. Och ord kan väcka starka känslor: islam, muslimsk, islamistisk - är slöjan muslimsk eller islamistisk? Tänk om den helt enkelt vore ett stycke tyg och inget mer? Jag får ofta lust att ifrågasätta varje ord från reporter eller programledare släpper ur sig, till synes utan att inse allvaret och komplikationen i vad de frammanar för tusentals TV-tittare och vilket ansvar de de därmed tar på sig; utan att själva förstå de ord han använder och utan förstå att han inte förstår dem. För dessa ord ger åstadkomer saker, de ger upphov till fantasmer, rädslor, fobier eller helt enkelt falska föreställningar.)

Journalister är i princip ute efter det exceptionella, det vill säga det som är exceptionellt för dem. Något som för andra är banalt kan för dem te sig extraordinärt eller vice versa. De är intresserade av de ovanliga, det som avviker från det vanliga, det som inte händer varje dag - dagstidningar måste varje dag presentera något som inte är alldagligt, och det är inte lätt. Därav det utrymme och den uppmärksamhet de ägnar det ovanliga vanliga, det vill säga sådant som statistiskt är att förutse, bränder, översvämningar, mord, vardagsdramer. Men det extraordinära är också och framför allt något som går utöver det vanliga i förhållande till andra tidningar. Det är något som avviker både från det vanliga och från vad andra tidningar har att säga om det vanliga, eller vad de vanligtvis säger.

Det är detta fruktansvärda tryck som framtvingar jakten på ett scoop. För att vara först med att se och rapportera något är man beredd till nästan vad som helst, och eftersom alla ömsesidigt tar efter varandra i syfte att hinna före andra, att göra något tidigare eller annorlunda än de, kommer alla till sluta att göra samma sak. Den strävan efter exklusivitet som på andra områden kan producera orginalitet och ovanliga ting leder här till uniformitet och banalisering.

Denna medvetna och envetna klappjakt på det ovanliga kan få lika vittgående politiska effekter som de som skapas av direkta politska påbud eller av den självcensur som uppstår ur rädslan för utstötning. Med den exceptionella makt till sitt förfogande som TV-bilden ger kan TV-journalister framkalla effekter utan motstycke. Den normala anblicken av en förort, grå, trist och trivial, säger ingen något, intresserar ingen och allra minst journalister. Och om de skulle intressera sig för vad som vernligen försiggår i förorterna och verkligen ville visa det, så vore det i vilket fall som helst rätt svårt. Det finns inget svårare än att återge verkligheten i hela dess banalitet. [...]

De politiska faror som är förenade med det vanliga sättet att göra TV har att göra med att bilden har en särskild förmåga att framkalla vad litteraturkritiker kallar en verklighetseffekt, den kan visa något och få en att tro på det. Denna förmåga att mana fram har en mobiliserande effekt. Den kan skapa idéer och föreställningar, men också grupper. Vardagliga händelser, triviala olyckor och incidenter, kan vara laddade med politiska, etiska eller andra implikationer som gör att de väcker starka känslor, ofta negativa sådana som rasism och främlingshat, ett hat till det främmande som uppstår ur rädsla. En vanlig redovisning, själva akten att i egenskap av reporter lämna en rapport, to record, inbegriper alltid en social konstruktion av verkligheten som kan verka mobiliserande (eller demobiliserande).

Lästa bloggar: Webhackande om Reinfeldts selektiva dövhet och internets magi, Motbilder om etnisk rensning i Irak.

Bloggares åsikter om Pierre Bourdieu, TV, mediekritik, gammelmedia

Alliansledarnas prestige hänger på FRA

För den som eventuellt missat Fokus artikel: "Spelet om FRA" säger jag bara LÄS DEN! En fantastiskt bra genomgång om turerna kring FRA-lagen innan omröstningen.

De sorgliga partiledarna i Alliansen står nu med byxorna nere och försvarar en lag som de förmodligen aldrig ens förstod innebörden av. Nu försvarar de den med näbbar och klor för att inte tappa ännu mer prestige och/eller framstå som korkade. Och det blir bara tydligare och tydligare att de som försvarar lagen inte gör det utifrån rationella argument utan bara för att inte förlora mer prestige. Vi kan förvänta oss en tragikomisk höst fylld av nya retoriska kullerbytter och påhittade hotbilder mot Sverige i syfte att få igenom lagen.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Alliansen, Fredrik Reinfeldt, Fokus, pollitiska blundrar

dan le sac VS scroobius pip "Thou Shalt always Kill"

Andra bloggar raljerar säkert också omdan le sac.

Entreprenörskolan, för att skapa lönsamma barn

Maud Olofsson, Jan Björklund och Lars Lejonborg vill att unga ska tvingas tänka som entreprenörer och företagare genom hela sin tid i det svenska utbildningsväsendet. Lär inte barnen tänka kritiskt, tänk företagande och entreprenörskap istället! Mycket roligare!

Kan skolan ha någon annan funktion än att fostra dugliga entreprenörer? Nej! Bort med "flumskolan" och in med entreprenörskolan! Tänk på dig själv, och framför allt sälj dig själv! Lyckan (och de högsta betygen!) tillkommer de barn som bäst lär dig sälja sig själva och sina marknadsanpassade lösningar. Den som inte vill sälja sig själv och/eller inte har några bra idéer, dvs idéer som inte kan generera några inkomster eller möta en efterfrågan, kommer förmodligen få det tufft. Kanske måste man på något sätt upprätta en annan skola för dem med sådana mentala handikapp.

Blir du en lönsam entreprenör lille vän?

Ja förhoppningsvis för det är entreprenörer som byggde och bygger detta land, övriga samhällsgrupper är bara fuskande och fifflande bidragstagare!

För övrigt har en annan känd entreprenör, Percy Nilegård gått i landsflykt sedan han hjälpt Mats Odell att sälja Vin & Sprit och sedan tagit 25 miljarder i provision! Se filmen på Johan Rheborgs blogg. Mats Odell-sången som han framför med sin nya kvinna Carmen är fantastisk!:D

Lästa bloggar: Al-Andalus undrar om Israelmegafonen nu börjat ge resultat i Svensk media, Paolo Pissoffi uppmärksammar ett hyckleri, Rawia om att Israelerna t o m dumpar sina sopor på palestinierna och Svensson om USA:s vänskap med al-Qaida-staten Saudiarabien.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, Lars Lejonborg, Maud Olofsson, alliansen, entreprenörer, marknadsanpassning, Percy Nilegård

European social forum 2008 och Vänsterpartiet

20 000 väntas komma till European Social Forum 2008 i Malmö. Tyvärr kan jag konstatera att jag av olika anledningar inte kommer vara en av dem. Vänsterpartiet kommer vara på plats och massor av info, tider och platser finns påhttp://vansterboras.se/v-esf/

Läs även Håkan Törns essä i DN om ESF och den globala rättviserörelsen.

Den globala rättviserörelsen ger sig in i den globala demokratikampen från vänster ringhörna. När inte bara ekonomin utan också politiken i tilltagande grad globaliseras kan forumprocessen ses som den enskilt mest betydelsefulla manifestationen av demokratiska rörelser inom ett framväxande globalt civilsamhälle. Enligt Boaventura de Sousa Santos är en av forumprocessens viktigaste uppgifter att utveckla en ny form av "deltagardemokrati" som fördjupar (det civila samhället) och vidgar (globalt) det moderna demokratiska projektet. Centralt är kopplingen till social rättvisa. Där liberalismen hävdar att demokratins viktigaste förutsättning är marknaden, kopplar rättviserörelsens intellektuella demokratisering till politisk fördelning av materiella resurser. Snarare än en rent reaktiv rörelse, som namnet antiglobaliseringsrörelsen antyder, har vi enligt detta perspektiv att göra med en rörelse som vidareutvecklar de moderna emancipationsprojekt som underminerats av nyliberalismen.



Läs även andra bloggares åsikter om ESF, European social forum, Vänsterpartiet, global rättvisa, demokrati, sociala rörelser