Recension: Max Weber, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1904)
Sociologen Max Webers undersökning med det lustiga namnet har blivit över hundra år sedan den först gavs ut men är i mina ögon en skarp och aktuell analys av ursprunget till den västerländska kapitalismen. Undersökningen inleds med en bakgrund till det i många hänseenden unika kapitalistiska system som utvecklats i västerlandet. Det är en speciell särart menade Weber, av rationell kapitalistisk organisation av till synes fritt arbete.
Ett av Webers syften var att förklara uppkomsten av denna borgerliga företagarkapitalism. "Gränslöst förvärvsbegär är inte det minsta identiskt med kapitalism, än mindre med dess ’anda’" noterade Weber. Kapitalism kan snarare ses som en tygling av sådana impulser. Svaret på frågan om den västerländska kapitalismens uppkomst menade Weber måste sökas i den protestantiska reformationen.
Ett något omständligt försök att förklara för läsaren vad kapitalismens anda betyder eller innebär, illustreras ändå i slutändan väldigt talande med några strofer skrivna av Benjamin Franklin. Franklin predikade en särskild etik, där förtjänandet av pengar var en dygd utan att man för den skull skulle leva som en livsnjutare, utan snarare strikt asketiskt och fri från hedonism. Pengainkomst var ett uttryck för duglighet och skötsamhet i sitt yrke. En etik som denna skulle under Antiken och medeltiden förmodligen skulle ha setts som ren girighet, men just en sådan etik är nödvändig för den moderna kapitalismen.
En central dogm i de olika protestantiska riktningarna var att inte leva som en munk, utan istället uppfylla de plikter som individen hade i världen. Klosterlivet var att dra sig undan de världsliga plikterna, och uppfyllandet av dessa världsliga plikter var det enda sättet att behaga Gud menade reformatörerna. Weber ansåg dock att det framför allt i de puritanska sekterna utvecklades speciella samband mellan det praktiska livet och de religiösa utgångspunkterna. Weber går därför igenom kalvinismen, pietismen, metodismen och de baptistiska sekterna som underrubriker i ett kapitel han kallar "Den asketiska protestantismens yrkesetik".
Webers analysmetod är den s k ideal typen och med den renodlade han de olika religiösa idéerna. Idealtypen underströk Weber, var alltså något man sällan påträffade i den historiska verkligheten, men genom att renodla idealtyper kunde man alltså jämföra med verkligheten och på så vis urskilja specifika verkningar. Webers analys av de asketiska protestanternas yrkesetik visar att grunderna till den moderna kapitalismen mycket väl kan finnas i dessa religiösa idéer. Kalvinisterna tänkte sig t ex sig själva som utvalda att efter bästa förmåga öka Guds ära i världen genom att fullgöra hans befallningar. Gud förväntar sig den kristnes sociala prestation och kalvinistens sociala aktivitet var helt enkelt dennes arbete. Intensiv världslig aktivitet sågs även som det enda medlet för att nå visshet om sin egen utvaldhet.
Även de pietistiska tänkarna föreställde sig att Gud välsignade sina utvalda genom framgång i arbetet. Faktum var även att t ex baptisterna vägrade ta anställning i staten, då det ansågs vara en plikt att ta avstånd från allt världsligt. Vilket ledde till att baptisterna arbetade i det opolitiska yrkeslivet. Centralt är dock att det var moraliskt förkastligt att slå sig till ro och njuta av sina pengar och ägodelar. På jorden var de utvaldas uppgift endast hårt arbete för att öka Guds ära. Vilket var en stor skillnad från tidigare, då man exempelvis ansett att den som kan leva utan arbeta inte behövde det. Istället skulle denne ha kunnat behaga Gud minst lika väl genom exempelvis kontemplation som en andlig verksamhet att nå Guds rike. Inte ens den rike skall undgå att arbeta enligt de puritanska tänkarna. Gud hade en uppgift åt alla, ett s k kall, som måste uppfyllas.
Asketismen menade Weber, som först hade flytt från världen och stängt in sig i kloster hade nu stigit ut i världen och började istället genomsyra det världsliga vardagslivet. För kalvinister, pietister, metodister och baptister var asketism och hårt arbete det som fordrades av var och en som ville förvissa sig om sin salighet. Denna puritanska livsinställning gynnade en ekonomisk rationell livsföring. Weber menar att dessa 1600-tals sekter ledde till att synen på förtjänandet av pengar förändrades och ur den uppstod den specifika borgerliga ekonomiska etiken. Weber avslutar med att återkoppla till sin egen (vår?) samtid och skrev att kapitalismen övergett asketismen, eftersom den numera vilar på mekanisk grund. Då kapitalismen inte längre behöver motiveras med en plikt relaterad till det högsta andliga värdena, har således de världsliga passionerna fått en plats som inte sällan liknas vid en sport. Den moderna människan idag kan inte föreställa sig den enorma inverkan de religiösa idéerna haft på samhällsutvecklingen och där är jag helt och hållet beredd att hålla med Weber.
Undersökning är en verklig ögonöppnare och ger oerhört intressanta insikter till kapitalismens ursprung. Webers resonemang övertygar och lämnar nog ingen läsare oberörd. Det är en kort träffsäker och stringent undersökning. Att den skrevs för över 100 år sedan spelar ingen roll, detta arbete håller högsta relevans för att förstå den moderna kapitalismens ursprung även idag.
Andra bloggar om Max Weber, sociologi, kapitalism, religion, protestantism, kristendom
onsdag 25 juni 2008
Den protestantiska etiken och kapitalismens anda
Upplagd av Swimsuit Issue kl. 10:30 2 kommentarer
Etiketter: Max Weber, protestantism, Sociologi
lördag 28 juli 2007
Grundläggande sociologi: vi och dom
Lite grundläggande sociologi passar väl bra så här på en lördag i slutet av juli 2007. Följande är ett svar på en tentafråga i en grundkurs i sociologi som jag gav. Texten behandlar några grundläggande sociologiska teorier om konstruerandet av ett "vi" och ett "dom".
Det finns grupper i samhället som vi förstår och som vi anser oss själva tillhöra. Samtidigt konstruerar vi ett ”dom”, d v s grupper som vi står främmande inför och som vi inte kan eller vill tillhöra. De bilder vi har av dessa grupper är ofta vaga och fragmentariska och därav framstår de ofta som skrämmande p g a okunskap. Skillnaden mellan vi och dom betecknas ofta inom sociologin som skillnaden mellan in- och utgrupper. Ingen av grupperna kan existera utan den andre eftersom vi skapar ett ”vi” eller ingrupp genom att negationer utesluts, d v s de egenskaper som kännetecknar ”dom” eller utgruppen. Utgruppen är alltså motsatsen till den tänkta identitet, sammanhållning och solidaritet m.m. som ingruppen besitter. Ingruppen ger en känsla av vänskap och sammanhållning och kan skapa lojalitet mot gruppen och gör oss beredvilliga att försvara den.
Man kan tänka sig konstruktionen av klass, kön, etnicitet och exempelvis nationen som exempel på platser där in- respektive utgrupper opererar. Att framkalla känslan av gemenskap i sådana större ingrupper kan ofta kräva att en hel del personer är villiga att övertyga om den imaginära ingruppens riktighet. Exempelvis politiska partier, föreningar och regeringar föregår uppkomsten av en samlad nationell enhet, eller med andra ord, nationalism kommer före nation. Här skulle man även kunna placera in flera andra kategorier av personer så som konstnärer, nationalskalder. Även våra olika utbildningsinstitutioner o s v förstärker bilden av den egna gruppens förträfflighet.
Skapandet av en fiende eller fientlighet mot någon annan grupp är ett väsentligt inslag för sammanhållningen av en så pass stor grupp som nationen. Verklighetskontakten eller den kontakt människor upplever dagligen i små nätverk blir inom en hel nation svag och därför ägnas stor möda åt nationen som idé. Fienden är hotande mot ingruppen och vaksamhet mot den förordas som även förstärks av fördomar. Fördomar som kan eskalera och leda till katastrofala resultat och komma till uttryck i ren rasism och xenofobi.
Norbert Elias talar om ”etablerade” och ”utomstående” grupper. En tillströmning av utomstående utgör alltid ett visst hot mot den etablerade befolkningen. Exempelvis invandring kan ses som hotande då den redan bosatta gruppen tvingas bereda plats åt de nyanlända. Förändringar och ”nymodigheter” som de inflyttade för med sig kan medföra bitterhet och motstånd och ett behov av att försvara de traditionella sätten. Olika tänkbara reaktioner på detta kan förekomma på olika nivåer i samhället. Man kan tänka sig diskriminering i olika former, en vägran eller motvilja att erkänna de utomstående samma rättigheter som ingruppen har. På en nationell nivå kan det exempelvis förekomma att man försöker få främlingarna att flytta alternativt göra deras tillvaro så miserabel som möjligt. I detta sammanhang blir folkmord det mest extrema uttrycket för att återställa ordningen, men oftast rör det sig om mycket mindre extrema lösningar, exempelvis separation i form av getton eller etniska stadsdelar dit människor flyttas som majoritetsbefolkningen vägrar beblanda sig med. Det kan även röra sig om en mental separation förstärkt av fördomar som gör att människor själva undviker kontakt med de främmande.
I storstaden med så många olika människor samlade på ett ställe är det dock oftast svårt att se vem som tillhör den egna gruppen. Här har tidigare klass spelat en tydlig markör då man oftast på kläderna kunnat se vart en person hört hemma. Även idag fungerar detta till viss del men klädernas betydelse för klassen har minskat i och med billigare massproduktion. Rikare människor utestänger dock mindre bemedlades närvaro genom en rumslig separation i ofta i form av exklusiva bostadsområden. Genom att vägra vissa tillträden säkras en viss homogenitet inom ett visst område och minskar på så vis mångtydigheten.
Bloggar om: Sociologi, Norbert Elias, vi och dom, klass, etnicitet, kön
Upplagd av Swimsuit Issue kl. 10:30 1 kommentarer
Etiketter: etnicitet, klass, kön, Norbert Elias, Sociologi, vi och dom