Läs Peter Weiss Motståndets estetik

Idag läste jag ut Peter Weiss mäktiga verk Motståndets estetik. Boken har följt mig i några år, jag minns inte om det var 2006 eller 2007 jag började läsa de två första delarna och först i år avslutade den tredje och sista delen. Det här betyder inte på något sätt att boken var dålig, tvärtom är detta den mäktigaste läsupplevelse jag någonsin stött på. Kanske t.o.m. övermäktig och det var därför jag var tvungen att läsa något annat mellan del två och tre.

Jag tänker inte försöka recensera boken utan bara konstatera att jag verkligen rekomenderar den. Det är inte en lätt bok att komma in i, man får till viss del kämpa med den hela tiden. Den kräver en koncentrerad läsinsats. Referenserna till alla möjliga konstverk och platser samt alla dessa namn som flyter förbi kan ibland göra att man känner sig helt vilse. Men jag personligen ser ingen poäng i att först läsa på om det tyska kommunistiska partiet eller det socialdemokratiska, det räcker med att ha en någorlunda koll på det historiska skeendet i Europa under 1900-talets första hälft för att ta del av detta verk. Jag tycker man kan läsa på om boken innan man tar sig an den, men jag överlåter åt andra att beskriva den.

Peter Weiss var onekligen ett geni, författare, filmare och målare av tavlor. Han skrev även en av mina favoritpjäser; Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (1964). Jag har tyvärr bara sett den i dess filmversion och inte i en riktig teateruppsättning, men den versionen gjorde mig helt hänförd och det var då jag upptäckte Peter Weiss.

Jag råder alla att upptäcka denna helt igenom unika författare och konstnär och att ta er an Motståndets estetik. Jag vet att det inte är en bok för alla, men ge er i kast med den, inledningsvis kanske ni får kämpa men belöningen kommer vara desto större som de brukar säga.

Läs även andra bloggar om: Peter Weiss, Motståndets estetik, bokrekomendation, böcker, historia, roman. Intressant?

Böckerna om Sprätten

Så en recension i senaste pappersvarianten av Folket i bild om Sprätten-böckerna av Annika Elmqvist. Ingen av dessa barnböcker minns jag tyvärr från min egen barndom men som tur är finns de gamla Sprättarna att läsa på hemsidan. Klass- miljö- och mediemedvetna barnböcker, långt före sin tid. Även om det är satir, så undrar man: -varför har inget hänt sen de gamla sprättarna skrevs 1970 och 1987? Har vi ens tagit ett myrsteg till att förbättra miljön, eller har vi i själva verket försämrat den långt värre sen dess? Är det någon som verkligen känner att vi är på rätt väg vad gäller miljön?

Allt nog, nu finns det alltså en ny Sprätt och här är en reklambild för den:



Glöm inte att spana in andra bloggares åsikter om Sprätten, Annika Elmqvist, böcker, barnböcker, miljö, klass, mediekritik

Nya böcker på svenska av Michel Foucault och Chantal Mouffe

Bokförlaget Tankekraft vill tipsa om två nya böcker.

Om det politiska av Chantal Mouffe.
Sedan en tid tillbaka har det politiska livet på många håll fått en alltmer konsensusbetonad prägel. Denna tendens beskrivs ofta i positiva ordalag som en utveckling från ”förlegade” konfliktmönster mot ett ”postpolitiskt” tillstånd av samförstånd och expertstyre.

I skarp kontrast till de röster som hyllar denna förändring som ett framsteg för demokratin, varnar Chantal Mouffe istället för de allvarliga risker som den för med sig. I takt med att spektrumet av legitima politiska alternativ blir allt snävare, uppstår också farliga motreaktioner. Samförståndet mellan de etablerade partierna öppnar för populistiska och främlingsfientliga rörelser som vänder ryggen åt demokratins grundläggande värden. För att hindra en sådan utveckling gäller det att överge den postpolitiska inriktningen på konsensuslösningar och inse att konflikter mellan legitima politiska motståndare utgör demokratins själva livsnerv.

Och »Samhället måste försvaras« av Michel Foucault.

I »Samhället måste försvaras«, en volym som inleder den svenska utgivningen av Foucaults föreläsningsserier vid Collège de France mellan åren 1970-84, tar han sig an krigets och rasismens problem i den västerländska historien. Foucault visar hur det vid sidan av den teoretiska figur enligt vilken samhällsordningen har sin grund i ett idealt »samhällskontrakt« mellan suveränen och hans undersåtar, från 1600-talet och framåt också har vuxit fram en alternativ »historisk-politisk« modell. Enligt denna andra tolkning är den civila ordningens lugn blott skenbart. Under samhällets lagar och institutioner rasar i själva verket en våldsam kamp mellan motsatta styrkor där varje neutral eller objektiv position är utesluten.

Genom krigets prisma analyserar Foucault hur den moderna suveränitetsmodellens »disciplinära makt«, vilken huvudsakligen utövades mot individer, successivt har kommit att samexistera med en form av ”biomakt” som riktar sig mot befolkningen som helhet. Från 1900-talets fascism och stalinism till dagens liberala demokratier är det spelet mellan dessa varierande teknologier för att styra individer och befolkningar som alltjämt sätter sin prägel på samhällsordningen.

Andra bloggares åsikter om Chantal Mouffe, Michel Foucault, böcker, bokförlag, Tankekraft, politik