Lärdomar från den Sydafrikanska anti-apartheidrörelsen

I senaste numret av Arbetarhistoria (ny hemsida) med bl a tema "Solidaritet med Sydafrika" skriver Håkan Thörn om anti-apartheidrörelsen som transnationell social rörelse. Miljontals människor världen över gick samman mot apartheid. Anti-apartheidrörelser fanns t ex i Japan, Holland, Indien, Guyana, Storbritannien, USA och Sverige. Thörn påpekar att de flesta av människorna i dessa organisationer aldrig hade satt sin fot i Sydafrika. Handlingar såsom dessa kallas alltså för SOLIDARITET, ifall någon undrar! Det fanns en tid då vi i Sverige ägnade en del av vår tid åt just solidaritet.

Det betydande svenska stödet till ANC, som enligt vissa beräkningar sägs uppgå till två tredjedelar av organisationens civila budget under den aktuella perioden, måste dels förstås mot bakgrund av de nätverk och vänskapsband som knöts under internationella ungdomspolitiska konferenser på 1950-talet, då de afrikanska befrielserörelserna och dess ledare stod högt i kurs hos unga liberaler, socialister och kommunister. Här träffades och knöts personliga vänskapsband mellan personer som senare skulle inta ledande positioner i sina respektive politiska partier, parlament och i vissa fall också regeringar - till exempel ANC:s Oliver Tambo och Nelson Mandela, socialdemokraterna Olof Palme och Anna-Greta Leijon och folkpartisten David Wirmark.

Mina kursiveringar. Helt klart var det en annorlunda tid då, t ex därför att det tycks ha existerat riktiga liberaler. Jag har tidigare påpekat att det är omöjligt att vara liberal och samtidigt försvara Israel. Liberaler slöt upp i kampen mot Sydafrikas apartheid men gör det inte i kampen mot Israels apartheid som i många fall är otroligt mycket brutalare och värre! Som det ser ut nu är de s k "liberala" partierna i Sverige, Folkpartiet och Centern de partier som starkast försvarar Israel, förutom de rabiata Kristdemokraterna. Ett hyckleri utan motstycke.

I samma nummer av Arbetarhistoria skriver Tapio Bergholm om hur det finländska bil och transportarbetareförbundet AKT medverkade till bojkott mot Sydafrika 1985 vilket bidrog till att den Finländska utrikespolitiken kom att ganska radikalt förändras.

Bil- och transportarbetareförbundets (Autoja Kuljetusalan Työntekijäliitto - AKT) förbundsstyrelse fattade den 4 oktober 1985 ett beslut som nästan helt avslutade handeln mellan Finland och Sydafrika. Forskarna Timo Heino, Iina Soiri och Pekka Peltola har sett bojkotten av Sydafrika som något exceptionellt i den finländska utrikespolitikens och fackliga rörelsens historia. Ett fackförbund satte med sitt beslut fart på de övriga förbundens och på statsmakternas åtgärder mot regimen i Sydafrika. Den dåvarande utrikesministern Paavo Väyrynen konstaterade i sin licentiatavhandling att Sydafrikafrågan "var ett typiskt exempel på hur det allmänna opinionstrycket har lett till ett partiellt avsteg från neutralitetsprinciperna".

En fackföreningsrörelse förändrade alltså det efterkrigstida inåtvända Finland till att sätta ner foten och bli en del av det internationella trycket mot Sydafrika. Det enda sättet att påverka politiker är ju som bekant genom opinionstryck. Fackföreningar kan vara en mycket positiv och progressiv kraft för att få till stånd ett sådant opinionstryck. Det går att ta lärdomar av hur anti-apartheidrörelsen arbetade för att skapa en liknande rörelse mot Israels apartheidpolitik.

Det skall dock påpekas att Israel är en svårare nöt att knäcka än Sydafrika. Man har t ex en mycket kraftfull lobby i Washington. Just därför kan denna kamp bara vinnas genom opinionstryck underifrån, därför att lobbyn kan inte lobba mot en hel gräsrotsrörelse. Målet är att politikerna ska veta att de inte har något jobb kvar efter nästa mandatperiod skulle de gå emot viljan hos anti-apartheidrörelsen. Bygg därför breda folkrörelseallianser mot Israel och dess rasistiska politik! Engagera t o m den minsta lilla och mest obetydliga förening som man kan tänkas vara med i att ta ställning mot Israels rasism och folkmordspolitik mot det palestinska folket.

Bloggar: Queen of Light, Biology & Politics, Björnbrum, Gaza; Peace n Freedom, Frida,.

Läs även andra bloggar om: Israel, anti-apartheid, Sydafrika, Arbetarhistoria, solidaritetsrörelser, liberaler, liberalism.

Gammelmedia: Ekot rapporterar att hycklarna USA och självklart inte heller Israel deltar i en FN-konferens om rasism. Anledningen är enkel, de vill inte erkänna att sionism är lika med rasism.

Israel har fullbordat förvandlingen till en rasistisk apartheidstat

Israel har nu, efter valet, fullbordat förvandlingen till en rasistisk apartheidstat säger Dr. Mustafa Barghouti till Democracy Now.

This is a very serious shift, but not only to the right; this is a shift to racism. In my opinion, in these elections, Israel has completed the transformation into an apartheid state with an apartheid racist political system.

And this is the outcome of two processes. One is the implantation of fear and hatred in the Israeli society by the Israeli establishment. The army is a big part of that establishment, and the military-industrial complex is a second big part. And the second factor has been the complicity of the international community. The United States administration, previous administration, the European governments, the whole official international community has been complicit with Israeli crimes, war crimes in Gaza and in other places, and silent about forty-one years of occupation. So, basically, people in Israel think they can do what they want. If they violate human rights in such a terrible manner and nobody is objecting, I think they think they can move forward towards racism and an apartheid system, and that is unfortunately the case today.

In addition to what was said about practically the Likud racist approach dominating the whole scene, with Livni and Netanyahu—and here I would agree that there aren’t much differences between the two. Maybe you can say that both of them are racist. Only, Netanyahu is a blunt racist, and Livni is a racist with some makeup. But they both represent the same.

Barak, on the other hand, who was supposed to represent what you call left-centrist party, shocked everybody, in my opinion, by being even more extreme and more racist. When he described Lieberman, who’s clearly a neo-fascist and a very dangerous element, he said—he accused him not of being a fascist, not of being an extreme, but he criticized him for not being tough enough. He said, “This is a lamb in hawk’s clothing. And when did he ever shoot anybody by himself?” So Barak was competing with Lieberman by saying, “I am the man who shot Palestinians. I am the man who executed Palestinians with my own hands.”

Det är på denna perversa nivå som de största Israeliska partierna nu befinner sig. Och professor Neve Gordon från Ben-Gurion University hade detta bla detta att säga om neo-fascisten Liebermans planer på att ta ifrån araber deras medborgarskap ifall de inte är "lojala" mot staten.

NEVE GORDON: It’s unclear exactly what it is. And that’s part of its power, is the—it’s whoever is not loyal to the state, according to what Lieberman and his friends believe is loyal, their citizenship can be stripped. What people are saying is that he’s talking about Arabs that are supporting the Palestinian cause for a state and supporting maybe even Hezbollah. They’re not loyal, and therefore their citizenship should be stripped.

Now, history teaches us how these things go. You begin by stripping the loyalty of an Arab that supported the Hezbollah, and then you strip the citizenship of an Arab that supported the Palestinian Authority, and then you start stripping the citizens of certain lefty Jews, and that’s how things go.

So—and what is interesting about all of this is that Netanyahu, the leader of Likud, said that he supports the motion of stripping citizenship to those who are unloyal to the state. But he said the only—“My only problem with Lieberman’s proposal is that Lieberman doesn’t tell us exactly how to enforce it, and it’s very difficult to enforce.” So, conceptually, ideologically, it’s a much broader political spectrum that’s supporting this connection between loyalty and citizenship, and that is extremely dangerous, I think.

Bloggar: Hans Linde, Forum för Frihet, Svensson, Badlands, Anna Wester, Gaza; Peace n' Freedom.

Läs även andra bloggar om: Israel, Gaza, Palestina, fascism, rasism, apartheid.

Skammens mur

Walls of Shame är en programserie på Al-Jazeera om de murar som byggs mellan människor runt om i världen. Ett avsnitt behandlar Israels mur och stängsel på västbanken. Del 1 av 2 om Västbanken.


"Essentially the problem is that Zionism has claimed this country, from the mediterranian to the jordan river exclusively for the jews. 'There is no other people here for the Isreali jews, there is no palestinians, there is no other collectivity with rights to this country. This is our country, exclusively, period.'"
Jeff Halper från organisationen Israel Commettee Against House Demolitions, som blir intervjuad i filmen.

Del 2 av 2 om Västbanken.

"We are building a ghetto for ourselves. You know what a ghetto is? The nazis put us under a ghetto in Warzaw. They build a fence around us and ...what? What are we doing? We are fencing ourselves! We are puting ourseleves in a ghetto. We shouldn't live like that."
Eliezer Cohen som suttit i Knesset, som också uttalar sig i filmen.

Bloggar om: Israel, apartheid, muren, sionism,

USAs agerande bekräftar vad alla redan vet

FN:s generalförsamling röstade igenom en ny budget. Alla utom USA var alltså nöjda.

USA röstade emot på grund av en post i budgeten på 6,7 miljoner dollar som är avsedd till att finansiera en uppföljning av världskonferensen mot rasism och rasdiskriminering i Durban i Sydafrika 2001, en konferens som USA anser var anti-israelisk.
USA-delegationen lämnade konferensen i Durban 2001 med motiveringen att den pekade ut Israel "för censur och övergrepp" och påstod att apartheid existerade i den judiska staten.

Ja hur vågar världens samtliga länder påstå något så oerhört? Det ironiska är ju hur ovanstående agerande från USA verkligen bekräftar det som alla redan vet, nämligen att det som Israel de facto ägnar sig åt är apartheid och rasdiskriminering. Det som alla redan vet men inte kan göra något åt p g a USA, se mitt blogginlägg från igår t ex. Man kan förstås också notera inflytandet från AIPAC och andra sionistiska lobbygrupper i USA i detta fall. Lobbygrupper som enligt andra mer "moderata" lobbygrupper inte alls ser till Israels bästa, utan istället ökar misstänksamheten, för att inte säga hatet mot Israel och USA. Ovanstående visar ju även att att dessa lobbygrupper lägger alla ägg i en korg, man har ännu så länge USA på sin sida, men vad skulle hända om USA tvingas lämna mellanöstern och/eller vänder Israel ryggen? Vilka vänner har man då?

Förhoppningsvis finns inte många andra "vänner" i världen som stödjer apartheid, rasdiskriminering, ockupation och fler bosättningar. Och det finns ännu färre länder som verkligen skulle komma till undsättning med det omfattande "bistånd" av vapen och utrustning som USA ger Israel. För att inte tala om det stöd Israel alltså får i FN av USA.

Annapolis var alltså för bara några veckor sedan, och nu utvidgar man återigen bosättningarna, en återupprepning av vad som skedde efter Oslo alltså. Fortfarande lika hopplöst och meningslöst för palestinierna att förhandla med Israel. Israel skulle kunna tvingas acceptera en FN styrka som garanterade Palestiniernas rättigheter med USA ute ur bilden. Ja man skulle kunna åstadkomma mycket för att förbättra palestiniernas situation med ett förändrat USA.

Bloggar om: Israel, USA, apartheid, rasdiskriminering, FN