Smör eller kanoner: Iraks humanitära kris vs behovet av att tillfredställa vapenindustrin

Oxfam konstaterar alltså att var tredje Irakier nu behöver nödhjälp. Oavsett alla de tragiska siffrorna som redovisas menar man ändå att:

Although violence and insecurity restrict aid workers from helping Iraqis in need, an Oxfam survey in April 2007 found that over 80% of aid agencies working in Iraq could do more humanitarian work if they had more money.

Man menar samtidigt att donationer från länder som är involverade i kriget ofta inte accepteras av hjälporganisationer eftersom de då utsätter sig för extra risker. OK men jag kan ändå inte hjälpa att tänka mig att de nya vapenpengarna kunde användas till att hjälpa de nödställda Irakierna istället:

President Bush wants to sell $20 billion worth of high-tech weapons to Saudi Arabia and other Gulf states. The sale could lead help spur a new arms race in the Middle East as the Bush administration is proposing to give $30 billion in new aid to Israel and $13 billion to Egypt.

Astronomiska fantasisummor, vapenindustrins jubel hörs över hela världen och Ehud Olmert strålar av krigslycka:

"In addition to the huge increase of the security aid (to Israel) this was a renewed, explicit and detailed commitment to keep Israel's advantage over the Arab states. We understand the need of the U.S. to assist the moderate Arab states which are in one front with the U.S. and us in the fight against Iran and on the other hand we appreciate the renewed and re-emphasized support for Israel's military and security advantage."

Aggression och hot mot Iran och de andra arbiska nationerna tillhör numera vardagen. Reflekterar ens någon längre över det sätt som Israel talar om sina grannländer på? I USA har man inga problem att sälja vapen till Israel däremot till Saudi-Arabien enligt artikeln ovan. Med tanke på Israels våldsamma historia gentemot sina grannar borde det väl snarast vara tvärtom, även om det vore lika skamligt att sälja vapen till Saudi-Arabien så som bl a Sverige gör.

Israels övertag över araberna kommer alltså säkras enligt Olmert. Naturligtivs uppfattas detta av de övriga nationerna som att man nu måste börja beväpna sig och planera så gott det går inför ett eventuellt anfall från Israel/USAs sida. Så man får vända sig till andra för att förse en med vapen, Ryska kanske Kinesiska vapen. Återigen, det är självklart att den här typen av "bistånd" från USAs sida spär på upprustningen. Misstänksamheten och hatet mot USA och Israel i arabvärlden och bland muslimer kommer öka. Vapenbiståndet är en häpnadsväckande dålig idé om det faktiskt var så att man verkligen ville vinna arabvärldens, och övriga världens respekt och välvilja.
Bloggar om: vapen export, humanitär kris, Irak, USA, Israel, Saudi-Arabien, Ehud Olmert

Mer vapen till Israel, uppenbara resultat att vänta: våld, död och förödelse

Det nya amerikanska militära stödet till Israel får en att undra om detta är del i någon större generell upprustning som ska ske inför ett anfall mot Iran med USA och Israel i spetsen för någon ny krigsförbrytarkoalition? Hur som helst är det en storslagen seger för Washingtons krigshökar, USAs kristna fundamentalister och Israels sionister, 10 års utbetalningar a 200 miljarder kronor. Fantastiska summor som vanligt när det gäller vapenindustrin. Om det inte ska användas mot Iran kan man ju vara säker på att det militära stödet ser till att slaktandet av Palestinier och Libaneser fullföljs enligt Israels plan och kan säkert även trappas upp till nya obscena nivåer. Vi kan ju vara säkra på att de i arabvärlden som redan ser USA och Israel som fiender kommer att fortsätta se dem som fiender. Israel och USA kommer även fortsättningsvis att uppfattas som allierade i ett aldrig upphörande "war on terror", dagligen upptagna av sina respektive ockupationskrig i mellanöstern. Krig som de uppenbarligen kan tänka sig fortsätta med en lång tid framöver, åtminstone så länge de har stöd av stora grupper fanatiker i sina respektive hemländer (se filmen från i fredags).

I veckan visades ju även en repris av Uppdrag gransknings dokumentär där man fick veta att Sverige säljer mest vapen i världen per capita och att man de tre senaste åren exempelvis beviljat över 800 ”undantag” (eftersom export av vapen är förbjudet enligt lagen är varje försäljning ett undantag från lagen) för försäljning av vapen till länder involverade i Irakkriget. Efter att Anna Lindh och Göran Persson kallat Irakkriget för folkrättsvidrigt undertecknar försvarsministern Leni Björklund ett avtal med USA om ett fördjupat försvarsindustrisamarbete. Sverige kommer nu även att exportera vapen till Saudi Arabien. Ett land som för övrigt står på Amnestys svarta lista därför att det systematiskt bryter mot 6 av 7 möjliga mänskliga rättigheter. Leni Björklund ville så klart inte kommentera någonting som hon och förra regeringen gjort eller skrivit under.

200 miljarder kr i vapen till Israel via USA kommer även gynna svensk vapenindustri så vi kan förvänta oss tystnad från våra folkvalda. Det vore för övrigt skrattretande att tro att den nuvarande pro-amerikanska svenska regeringen skulle protestera mot att skicka mer vapen till Israel som man vet kommer användas i Israels olagliga ockupation. Inte för att en S-regering skulle agerat annorlunda.

Bloggar om: USA, Israel, Mellanöstern, svensk vapenexport

Grundläggande sociologi: vi och dom

Lite grundläggande sociologi passar väl bra så här på en lördag i slutet av juli 2007. Följande är ett svar på en tentafråga i en grundkurs i sociologi som jag gav. Texten behandlar några grundläggande sociologiska teorier om konstruerandet av ett "vi" och ett "dom".

Det finns grupper i samhället som vi förstår och som vi anser oss själva tillhöra. Samtidigt konstruerar vi ett ”dom”, d v s grupper som vi står främmande inför och som vi inte kan eller vill tillhöra. De bilder vi har av dessa grupper är ofta vaga och fragmentariska och därav framstår de ofta som skrämmande p g a okunskap. Skillnaden mellan vi och dom betecknas ofta inom sociologin som skillnaden mellan in- och utgrupper. Ingen av grupperna kan existera utan den andre eftersom vi skapar ett ”vi” eller ingrupp genom att negationer utesluts, d v s de egenskaper som kännetecknar ”dom” eller utgruppen. Utgruppen är alltså motsatsen till den tänkta identitet, sammanhållning och solidaritet m.m. som ingruppen besitter. Ingruppen ger en känsla av vänskap och sammanhållning och kan skapa lojalitet mot gruppen och gör oss beredvilliga att försvara den.

Man kan tänka sig konstruktionen av klass, kön, etnicitet och exempelvis nationen som exempel på platser där in- respektive utgrupper opererar. Att framkalla känslan av gemenskap i sådana större ingrupper kan ofta kräva att en hel del personer är villiga att övertyga om den imaginära ingruppens riktighet. Exempelvis politiska partier, föreningar och regeringar föregår uppkomsten av en samlad nationell enhet, eller med andra ord, nationalism kommer före nation. Här skulle man även kunna placera in flera andra kategorier av personer så som konstnärer, nationalskalder. Även våra olika utbildningsinstitutioner o s v förstärker bilden av den egna gruppens förträfflighet.

Skapandet av en fiende eller fientlighet mot någon annan grupp är ett väsentligt inslag för sammanhållningen av en så pass stor grupp som nationen. Verklighetskontakten eller den kontakt människor upplever dagligen i små nätverk blir inom en hel nation svag och därför ägnas stor möda åt nationen som idé. Fienden är hotande mot ingruppen och vaksamhet mot den förordas som även förstärks av fördomar. Fördomar som kan eskalera och leda till katastrofala resultat och komma till uttryck i ren rasism och xenofobi.

Norbert Elias talar om ”etablerade” och ”utomstående” grupper. En tillströmning av utomstående utgör alltid ett visst hot mot den etablerade befolkningen. Exempelvis invandring kan ses som hotande då den redan bosatta gruppen tvingas bereda plats åt de nyanlända. Förändringar och ”nymodigheter” som de inflyttade för med sig kan medföra bitterhet och motstånd och ett behov av att försvara de traditionella sätten. Olika tänkbara reaktioner på detta kan förekomma på olika nivåer i samhället. Man kan tänka sig diskriminering i olika former, en vägran eller motvilja att erkänna de utomstående samma rättigheter som ingruppen har. På en nationell nivå kan det exempelvis förekomma att man försöker få främlingarna att flytta alternativt göra deras tillvaro så miserabel som möjligt. I detta sammanhang blir folkmord det mest extrema uttrycket för att återställa ordningen, men oftast rör det sig om mycket mindre extrema lösningar, exempelvis separation i form av getton eller etniska stadsdelar dit människor flyttas som majoritetsbefolkningen vägrar beblanda sig med. Det kan även röra sig om en mental separation förstärkt av fördomar som gör att människor själva undviker kontakt med de främmande.

I storstaden med så många olika människor samlade på ett ställe är det dock oftast svårt att se vem som tillhör den egna gruppen. Här har tidigare klass spelat en tydlig markör då man oftast på kläderna kunnat se vart en person hört hemma. Även idag fungerar detta till viss del men klädernas betydelse för klassen har minskat i och med billigare massproduktion. Rikare människor utestänger dock mindre bemedlades närvaro genom en rumslig separation i ofta i form av exklusiva bostadsområden. Genom att vägra vissa tillträden säkras en viss homogenitet inom ett visst område och minskar på så vis mångtydigheten.

Bloggar om: Sociologi, Norbert Elias, vi och dom, klass, etnicitet, kön

Varför USAs kristna fanatiker stödjer Israel

Ännu en grej som jag snappade upp via Jinge men denna film är så bra att jag anser att alla bör se den och sprida den. Den ger en liten inblick i den föreställningsvärld som de kristna fanatikerna i USA har och förklarar varför dessa ger ett sådant oerhört stöd till Israel oavsett vad Israel tar sig till.

alandalus tog ut några citat från intervjuade personer i filmen:

“The one who forces Israel into a peace treaty with the Arabs is the one who we need to watch out for” (syftandes på den kommande antikrist)

“Another reason why we support Israel, we have a common enemy. Moslems”

“We are fighting what is behind the moslem people which is satan, because satan is the one that is actually trying to destroy the Jewish race”

“Actually, we have been praying for the whole Jewish race for a long time”

Man skrattar, man gråter och man förfäras. Det är snudd på ofattbart att man i världens rikaste land, där man åtminstone har en gratis grundskola och tillgång till Internet och alla världens böcker ändå blir religiös fanatiker!? Det lär finnas runt 60 miljoner s.k. pånyttfödda kristna vad jag förstår, alla övertygade om att deras tro är den rätta och står över alla andras. Det är dessa väljare som alltså avgjort flera presidentval, Bush 1 och 2 t.ex. Det är en skrämmande utveckling då världens mäktigaste land med en absurt stor kärnvapenarsenal allt mer styrs av fanatism, trångsynthet och dumhet.

Andra bloggar om: Israel, USA, kristna, religiös fanatism,

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Enskededalen på bloggkartan.se. Fantastisch!

Andra bloggar om: Bloggkartan

Chiquita vill tysta kritiker

Jinge uppmärksammade den 21/7 att Chiquita använder PR-byrån Hill & Knowlton för kontakta tidningar som skriver kritiskt om Chiquitas blodiga historia. Även mer kända bloggare verkar ha fått mail från Chiquitas PR-torped. Tanken är så klart att få dem att upphöra att skriva så negativt eller kritiskt om Chiquita. Istället för att Chiquita ska göra upp med sin blodiga historia (och nutid!?) är tanken att istället försöka tysta ner den så gott det går.

Den 29 mars i år publicerades dokument på National Security Archives webplats som visar på bananföretagens sammanblandning med paramilitären i Colombia. Chiquita erkände att man betalat 1,7 miljoner dollar till den paramilitära terroristorganisationen AUC (Autodefensas Unidas de Colombia). AUC är ökända för att ha utfört några av Colombias mest blodiga massakrar.

AUC har i princip tollererats av den Colombianska regeringen som de facto betraktar paramilitären som allierade i kampen mot FARC-gerillan. Tidigare har man även betalat FARC och ELN gerillan enligt The Nation. I Colombia betalar man helt enkelt den militanta grupp som för tillfället kontrollerar området man vill göra affärer i. Så länge vinsterna från bananerna överstiger mutbeloppen spelar det ingen roll vilka brott mot mänskliga rättigheter de militanta grupperna utför.

Colombia kan komma att försöka få åtta chefer på Chiquita i USA utlämnade och åtalade för att ha använt en av Chiquitas egna båtar till att smuggla vapen till AUC. Lite uppgivet kan man väl anta att detta förmodligen aldrig kommer ske då Chiquita har mäktiga vänner i den Colombianska regeringen och även förmodligen i USA.

Pengarna från Chiquita och andra företag till de militanta grupperna möjligör fortsatt terror och förödelse i Colombia. I sista hand är det alltså vi konsumenter som bekostar paramilitärer och eller FARCs förödelse i Colombia.

Dick Emanuelsson skriver ännu bättre om detta.

Andra bloggar om: AUC, blodiga bananer, Chiquita, Colombia, Farc,

USAs "bevis" mot Iran motsäger historien

I princip dagligen matas vi med nya amerikanska "bevis" för att Iran tillåter miliser och Al-Qaida att infiltrera Irak genom att gå via Iran. USAs Irak-ambassadör Ryan Crocker:

"The fact is, and we made it very clear in today's talks, that over the roughly two months we have actually seen militia-related activities that can be attributed to Iranian support go up and not down."

Crocker also blamed Iran for an increase in attacks on Baghdad's international zone in recent weeks, saying the "overwhelming majority" of fire came from areas dominated by militia groups known to have connections with Iran.

Trovärdigheten i dessa bevis är fortfarande 0 eftersom man hela tiden hävdar att man har bevis men inte kan visa upp något konkret. Ännu så länge lika trovärdigt som Iraks massförstörelsevapen som var ursäkten att invadera Irak 2003 alltså.

Iraks premiärminister Nuri al-Malikis uttalande i samma Reutersartikel som ovan är dock betydligt troligare: "Earlier, Maliki urged Washington and Tehran to help Baghdad and warned that insurgent groups such as al Qaeda were moving to other countries after they were hit in Iraq."

Detta är förmodligen precis vad Iran fruktar eftersom Iran och Al-Qaida sedan länge är fiender, något som sällan uppmärksammas eller förtigs i våra medier. Al-Qaida stödde den sunnimuslimska Talibanregimen som hatade shiamuslimer. Iran som är shiadominerat stödde Talibanernas fiende Ahmad Shah Massoud och dennes s.k. Norra Allians:

composed of Dari (a Persian dialect)-speaking Tajiks, Afghan communists, and Shia. Massoud was a long-time collaborator with Soviet/Russian intelligence. After the Taliban killed a group of Iranian intelligence agents, Iran almost invaded Afghanistan to overthrow them. Just before 9/11, al-Qaida assassinated Massoud. Iran quietly aided the U.S. invasion of Afghanistan that overthrew the Taliban, and jailed scores of al-Qaida members, including one of bin Laden's sons.

Ingen talar idag om Irans deltagande i avsättandet av Talibanregimen. Det skulle ju så klart vara för pinsamt för Bushadministrationen att erkänna men det hindrar ju inte att vi andra upplyser oss lite:

James Dobbins, a former State Department official who worked with diplomats from Iran and other Afghan neighbors to create the first post-Taliban government, says the Iranians "were equipping and paying the Northern Alliance. Russia and India were also helping, but at the time, Iran was the most active."

It is unclear how many Iranians were present at the fall of Kabul. Rezaie says "some" guard commanders were there. "They were special forces for urban warfare (with) experience ... during the Iran-Iraq War (1980-88). They were very effective and active ... but American Army propaganda quickly claimed most of these achievements in its own name."

After the fall of the Taliban, Iran offered to help train and equip a new Afghan army, Dobbins says. The offer was rebuffed by the Bush administration, which accused Tehran of giving safe passage to fleeing members of al-Qaeda, backing Palestinian militants and trying to develop nuclear weapons.

Om vi bara för argumentet skull går med på att Iran numera tillåter Al-Qaida och Talibaner att fritt färdas genom landet, trots deras historia av fientlighet återstår ändå att förklara varför Iran skulle vilja riskera att även de bli sönderbombade till grus av världens mäktigaste armé? Redan 2002 blev de ju som bekant prominenta medlemmar i Bush s.k. "axis of evil" och det var innan invasionen och så klart långt innan den senaste tidens upptrappade anklagelser. Iran har varit en nagel i ögat på USA sedan revolutionen 1979. När man nu har USA alldeles inpå knuten med alla sina vapen redo och en av de mest krigshetsande regimer USA någonsin skådat skulle man alltså "utmana" USA genom att medvetet träna och eller härbärgera Al-Qaida och föra in dem i Irak? Skulle några som helst konkreta bevis finnas för ett sådant samband skulle bomberna börja falla över Teheran och det vet Mullorna lika väl som Bush att det är just en sådan förevändning Bush behöver för att få med sig USA i ett nytt krig mot Iran.

Talibaner och Al-Qaida finns säkert på plats i Bagdad, men det är nog inte tack vare Iranska staten, som kolumnisten Eric Margolis på Toronto Sun noterar:

The Iran-Afghan border is 1,000 km of wild, broken terrain that is extremely difficult to police. Large numbers of smugglers cross this border on countless hidden trails, bringing hashish and gems into Iran. The U.S., with fleets of planes, helicopters and sensors, cannot stop a flood of undocumented Mexicans crossing its own southwestern borders.

Why should the poorly equipped Iranians do any better?

Sannolikheten att Iran faktiskt inhyser Al-Qaida och eller Talibaner är nog snarast lika med noll. Anklagelserna och propagandan mot Iran ingår i ett spel där USA nu försöker bortförklara kaoset och lidandet i Irak genom att skylla på andra. Det är Iran, Talibanerna, Al-Qaida, terrorister i allmänhet, ja det är vem som helst fel förutom USAs att det ser ut som det gör i Irak.

Why We Fight

Någon har tydligen lagt upp hela BBC-dokumentären "Why We Fight" på youtube. Såg den på SVT då de visade den och minns att den var rätt bra. Här är en länk till första delen:

"Why We Fight The BBC presents Why We Fight by Charlotte Street, a documentary on the commerce of war, and how the military industrial complex profits so much from war, that it must create wars to continue the growth of it's business. A classic must-see film."

Era terrorister och våra frihetskämpar

73 civila mördades den sjätte oktober 1976 då "Cubana flight 455" sprängdes i luften. CIA-dokument visar att de ansvariga för dådet var en liten anti-Castro grupp ledda av Orlando Bosh och Luis Posada Carriles. Hernan Ricard Lozano och Freddy Lugo arresterades för att ha placerat bomben på planet och erkännde att de fått betalt av Posada för att göra det. Bosch och Posada arresterades och avtjänade fängelse i Venezuela för detta. Posada lyckades fly från fängelset 1985 och Bosch släpptes (tack vare sin mäktiga vänner) 1987. Båda tog sig sedan till USA.

... Bosch entered the U.S. illegally in 1988 and was detained at an immigration detention center for over a year. In July 17, 1990, he was freed by the administration of George H.W. Bush, over the objections of Justice Department officials who had determined he remained a threat to the security of U.S. citizens.

Orlando Bosch sattes alltså på fri fot av George Bush nr 1, förmodligen som tack för dennes arbete för CIA, trots invändningar från USA:s justitiedepartement och har levt som en fri medborgare i Miami i över 17 år. I intervjuer har han erkänt deltagande i flera terrordåd.

Posada deltog efter sin flykt bl.a. i Iran-Contras affären. Terroristaktionerna fortsatte han med ända in på 90-talet:

A grand jury in New Jersey is weighing evidence of Posada's role in orchestrating a series of hotel bombings in Havana in 1997, using plastic explosives hidden in Prell shampoo bottles and shoes.

******
De s.k. "Cuban Five" är fem kubanska medborgare som just nu sitter i amerkanska fängelser dömda för spioneri i USA. Problemet är att dessa fem kubaner arbetade med avslöja ett nätverk av terrorister som har sin bas i Miami. Där finns en grupp exilkubaner som med USA:s goda minne utför terrordåd mot Kuba. Leonard Weinglass är de 5 kubanernas advokat har skrivit om behandlingen av dem. Weinglass har tidigare bl.a. representerat Angela Davis, Jane Fonda, Mumia Abu Jamal och Jimmy Carters dotter m.fl.

The arrest and prosecution of these men for their courageous attempt to stop the terror was not only unjust, it exposed the hypocrisy of America's claim to oppose terrorism wherever it surfaces.

Nothing reveals this more than the contrast between the U.S. government's handling of the Five's case with that of Orlando Bosch and Luis Posada Carriles. Both Bosch and Carriles were members, even leaders, of the Miami terror network and self confessed terrorists, who planted a bomb on a Cubana airline in 1976, which exploded in midair, killing 73 people.

Kontrasten i behandling är slående. En av de fem Kubanerna fick dubbla livstidstraff, två av dem livstid samt 19 respektive 15 års fängelse. Dessa har alltså inte begått några våldsdåd över huvud taget utan samlat information om terrorverksamhet riktade mot Kuba. Informationen bestod b.la av tidningsurklipp:

This included information visible to any member of the public: the comings and goings of aircraft. He was also cutting news articles out of the local paper which reported on the military units stationed there. Former high-ranking US military and security officials testified that Cuba presents no military threat to the United States, that there is no useful military information to be obtained from Boca Chica, and that Cuba's interest in obtaining the kind of information presented at trial was "to find out whether indeed we are preparing to attack them".

Information that is generally available to the public cannot form the basis of an espionage prosecution. Once again, General Clapper, when asked, "Would you agree that open source intelligence is not espionage?" replied, "That is correct." Nonetheless, after hearing the prosecution's highly improper argument, repeated 3 times, that the five Cubans were in this country " for the purpose of destroying the United States," the jury, more swayed by passion than the law and evidence, convicted.

Dessa fem sitter separerade från varandra i s.k. "maximum security prisons". Två av dem har nekats att träffa sina fruar i 7 år i strid med USAs lag och internationella normer. Utöver 8 Nobel Pristagare som engagerat sig har Amnesty International och andra människorättsorganistationer protesterar mot fängslandet och behandlingen av de 5 kubanerna.

Exemplet med de 5 kubanerna är ytterligare ett slående exempel på hyckleriet och alla de dubbla standarder som gäller i det s.k. "war on terror". Våra nypåfunna terrorlagar gäller så klart inte "våra" terrorister. För hur skulle Orlando Bosh och Luis Posada Carriles ens kunna vara terrorister då de ju arbetat för CIA och blivit benådade och fått en fristad i USA av självaste George Bush senior!? Nej, dessa två män är ju så klart äkta "freedom fighters" i ordets sanna bemärkelse och de sysslar ju med "acts of freedom" inte terrorism.

Källor:
National Security Archive
Leonard Weinglass
Se även: Ett upprop på Znet och Svensk-Kubanska.

Bloggar om: CIA, Kuba, Leonard Weinglass, Luis Posada Carriles, Orlando Bosh, Terrorism, The Cuban Five, USA, Venezuela

"what happened to Iraq will happen to any country that challenges the petro dollar"

Motbilder länkade till denna artikel Times Online som berättar att Iran nu tänker ta betalt i Yen av Japan för sin olja. Alltså göra det som Saddam Hussein funderade på innan invasionen av Irak, i det fallet gällde det väl att eventuellt börja sälja olja i Euro vilket skulle försvaga dollarn och minska världens beroende av att hålla ett konstant lager med dollarsedlar för att säkra sin försörjning av olja s.k. petro-dollars. För hökarna i Washington var hotet mot petrodollarn motiv nog att invadera Irak vilket kommentaren nedanför Times-artikeln ger uttryck för:

We need to invade Iran and level it. We must show that this attack on the US Currency will not go unchecked. We must show the world that what happened to Iraq will happen to any country that challenges the petro dollar. We have used inflation to tax the world to build the most fearsome military machine that the world has seen, this machine is hungry and must be fed.
Max Silverstein
Homeland Security
Max Silverstein, Washington DC, USA

Jag vet inte vem denna Silverstein är om han över huvudtaget existerar eller arbetar för Homeland Security, men utalandet känns som ett ärligt utalande från någon med en riktig hökmentalitet som i sin råa enkelhet slår det huvudet på spiken. Artikeln nämner även att Venezuela och Ryssland försöker bryta dollarberoendet. Iran och Venezuela är hotade av USA ännu så länge bara i ord men även Ryssland (som jag skrev om häromdagen) känner sig hotat av USA. Att dessa länder vill göra sig av med dollarberoendet framstår som mycket logiskt. I det sammanhanget blir den senaste tidens amerikanska propaganda och hotelser riktade mot framför allt Iran och Venezuela i våra medier mycket logiska. Just nu när USA är upptagna i Irak och hemmaopinionen sviker Bush kanske det är rätt tillfälle för de tre stora energiproducenterna Iran, Ryssland och Venezuela att frigöra världen från petrodollarberoendet och tillåta handel med olja i andra valutor. Frågan är bara hur mycket detta provocerar hökarna i Washington och om de i så fall startar ett nytt vansinneskrig mot Iran eller Venezuela för att förhindra förlusten av de fördelar som petrodollarn ger USA.