USAs och IMFs ansvar för hungerupploppen på Haiti

Efter de senaste upploppen på Haiti orsakade av matbristen ställer sig Bill Quigley frågan: -För trettio år sedan producerade Haiti allt ris man behövde, vad hände?

Efter 1986 då befolkningen sparkat ut diktatorn Jean Claude “Baby Doc” Duvalier så blev man lovad lån av Internationella valutafonden. Men det fanns en hake:

But, in order to get the IMF loan, Haiti was required to reduce tariff protections for their Haitian rice and other agricultural products and some industries to open up the country’s markets to competition from outside countries. The U.S. has by far the largest voice in decisions of the IMF.

Doctor Paul Farmer was in Haiti then and saw what happened. “Within less than two years, it became impossible for Haitian farmers to compete with what they called ‘Miami rice.’ The whole local rice market in Haiti fell apart as cheap, U.S. subsidized rice, some of it in the form of ‘food aid,’ flooded the market. There was violence, ‘rice wars,’ and lives were lost.”

“American rice invaded the country,” recalled Charles Suffrard, a leading rice grower in Haiti in an interview with the Washington Post in 2000. By 1987 and 1988, there was so much rice coming into the country that many stopped working the land.

Det samma hände med Haitis sockerproduktion som tvingades lägga ner när billigt socker från USA konkurrerade ut all inhemsk produktion. Vad kan man då göra? Brasiliens president Lula gav ett svar. Ett i mina öron självklart svar, som knappast har rapporterats om i västerländska medier.

The President of Brazil, Luiz Inacio Lula da Silva, who visited Haiti last week, said “Rich countries need to reduce farms subsidies and trade barriers to allow poor countries to generate income with food exports. Either the world solves the unfair trade system, or every time there's unrest like in Haiti, we adopt emergency measures and send a little bit of food to temporarily ease hunger."

Bloggar om: Haiti, hungersnöd, USA, fattigdomsbekämpning

Reinfeldt knappast någon Lago, och svälten ökar med stigande matpriser

Europaparlamentet uppmanar politker att bojkotta öppningsceremonin vid Olympiska spelen i Peking. Vårat eget taktiska geni till statsminister säger dock blankt nej till en sådan politisk markering redan nu, d v s kastar ett taktiskt påtryckningskort i papperskorgen redan från början. Vad man än tycker om Frankrikes Sarkozy så inser han att påtryckningskortet finns där och har inte spelat ut det ännu utan förhåller sig lite mer svävande. Om det får någon effekt eller inte återstår väl att se, men Reinfeldt väljer alltså att inte behålla sina kort eller ens spela spelet.

Om nu Reinfeldt behagar framföra någon kritik mot Kina under hans pågående resa dit kommer kritiken med största sannolikhet föras fram bakom lykta dörrar, d v s det går inte för medborgarna att kontrollera om han framförde någon kritik eller inte. Någon Anders Lago från Södertälje är knappast Reinfeldt eller Bildt eller någon annan av marknadstalibanerna i regeringen. Det viktiga är att säkra "jobben" och arbetsfördelningen; Kinas låglöneproletariat och svenska investerare.

Angående marknadsfundamentalism, matprisernas ökning har ju senaste tiden lett till upplopp både på Haiti och i Egypten. Västvärldens ökade användning av biobränslen bidrar till matbristen och prisökningarna. Och Europa och USA ger sina egna tillverkare subsidier och bestraffar importörer, inte helt olikt det sätt som jordbrukspolitiken förs på alltså. Som vanligt är alltså spelet redan från början riggat till vår fördel och utvecklingsländernas nackdel.

The IMF has calculated that corn ethanol production in the US accounted for at least half the rise in world corn demand in each of the past three years.
Washington provides a subsidy of 51 cents a gallon to ethanol blenders and slaps a tariff of 54 cents a gallon on imports.
In the European Union, most countries exempt biofuels from some gas taxes and slap an average tariff equal to more than 70 cents per gallon of imported ethanol.
[...]
Most Haitians live on less than $2 a day. Reports suggest the most desperate have turned to eating cookies made of dirt, vegetable oil and salt.
[...]
Most people in the world's wealthiest countries take food for granted. Even the poorest fifth of households in the US spend only 16 per cent of their budget on food.
By contrast, Nigerian families spend 73 per cent of their budgets on eating, Vietnamese 65 per cent, while Indonesians allocate half.

Och inte att förglömma världens alla spekulerare:

World financers have also been adding to the food price problem.
Commodities, as an asset class, have attracted investors looking not only for a safe haven from the carnage in highly leveraged mortgage investments.
[...]
"The lack of confidence in the [US] dollar has led investment funds to look for higher returns in commodities ... first metals and then foods."
Investors have speculated in commodities including wheat, corn and rice because stocks in recent years have been drawn down by rising demand in emerging markets and supply shortages due to adverse climate in key producer nations, Graziano said.

Ett tidigare inlägg angående detta: "västs giriga banker hotar att stanna upp fattigdomsbekämpningen menar Kemal Dervis, chefen för FN:s utvecklingsprogram UNDP (United Nations Development Programme)."

Vi som sitter på kapitalet, har inga problem med lite stigande matpriser (ännu så länge), men man kan undra hur länge vi tycker det är OK att alla utanför de trygga ekonomiska murar vi byggt upp omkring västvärlden, har stora problem med stigande matpriser, och t o m dör till följd av vårat agerande.

Bloggar om: Anders Lago, Reinfeldt, Kina, biobränslen, matpriser, ekonomi, fattigdom