Blair som fredssändebud, Utrikespolitiska institutet hyllar galenskapen

I torsdags morse satte jag på SVTs morgongprogram och tog del av Anders Hellner från Utrikespolitiska Institutet som "analyserade" det faktum att Tony Blair nu ska till mellanöstern som fredsändebud. Detta skrattretande faktum (som jag skrev om tidigare i detta inlägg) blev dock med Hellners synsätt högst trovärdigt och fullständigt passande. Hellner ansåg det vara "en mycket lyckad utnämning" eftersom Blair har "visat utomordentlig skicklighet på det utrikespolitiska området". Med ett litet ironiskt fnissande tillade dock Hellener "möjligtvis med undantag av Storbritanniens engagemang i Irak-kriget".

Men Irak är ändå en "särskild fråga" och Blair hade inget val, han var tvungen att lydigt hoppa upp i knät på husse när denne kallade Storbritannien till invasionskrig, konstaterar Hellner. Utnämningen av Blair hälsas ju med glädje av Israel, USA och "viktiga delar av arabvärlden". Förutom det har ju, Blair fantastiska relationer med USA, "kanske just p.g.a Irak-kriget" tillägger Hellner och "Bush och Blair är polare, kompisar". Hamas negativa reaktion på utnämningen av Blair, Hamas säger att Blair inte är opartisk samt har ett mycket dåligt rykte i regionen, det är ju så klart en förväntad reaktion, underförstått eftersom Hamas är partiska terrorister.

Att inte Blairs nära relation med USA och därmed Israel, och det absurda faktumet att han hjälpte USA invadera Irak inte skulle inverka negativt då man skall mäkla fred i mellanöstern är en fullkomligt fantastisk slutsats. Man måste verkligen tvinga sig själv till att ursäkta allt som USA, Storbritannien och Israel hållit på med det senaste åren för att komma fram till en sådan analys.

"Vi" i detta fall USA, Storbritannien, Israel och Hellner är aldrig partiska. Vi har ett objektivt rationellt och vackert fredsmäklarsinne. Att vi startade krig i Irak, är en särskild fråga som kan förklaras, d.v.s ursäktas, med staternas komplexa relationer samt dess ledares olika mål, demokrati vs. diktatur m.m.

Det enda vettiga som kommer ur Hellners mun är att konstaterandet att det är USA som är lösningen på problemet, fast Hellner skulle nog aldrig gå med på att lösningen är att USA tvingar Israel upphöra med sin ockupation och etniska resning av Palestinier.

Robert Fisk, en av de mest respekterade journalisterna i mellanöstern skriver så här om utnämningen av Blair:

How can Blair possibly be given this job?
Here is a politician who has failed in everything he has ever tried to do in the Middle East
I suppose that astonishment is not the word for it. Stupefaction comes to mind. I simply could not believe my ears in Beirut when a phone call told me that Lord Blair of Kut al-Amara was going to create “Palestine”. I checked the date - no, it was not 1 April - but I remain overwhelmed that this vain, deceitful man, this proven liar, a trumped-up lawyer who has the blood of thousands of Arab men, women and children on his hands is really contemplating being “our” Middle East envoy.
...
Not once - ever - has he apologised. Not once has he said he was sorry for what he did in our name. Yet Lord Blair actually believes - in what must be a record act of self-indulgence for a man who cooked up the fake evidence of Iraq’s “weapons of mass destruction” - that he can do good in the Middle East.

For here is a man who is totally discredited in the region - a politician who has signally failed in everything he ever tried to do in the Middle East - now believing that he is the right man to lead the Quartet to patch up “Palestine”.

Läs hela Fisks artikel! Det är fantastiskt hur de vansinniga "analyserna" ständigt tillåts träda fram i våra mainstreammedier och ursäkta allt som "vi" och kompisarna "Blair och Bush" stater gör .

Se Hellners fantasifulla analys på SVTs hemsida (man får dock spola fram 13min om man vill slippa lyssna på Calle Moreus först).

Konstruktionen av ett "vi"

Mediernas konstanta skapande av ett "vi" och ett "dem" ingår i deras konkurrenslogik. Eftersom det är en produkt som ska säljas till människor ingår det att tilltala sina kunder med ett inbjudande ”vi”. Det är lite eller ingen skillnad i tilltalet då man säljer tandborstar eller en nyhetstidning. Den konkurrensutsatta medieskaparen försöker med alla medel pejla in de värderingar som majoriteten av en befolkning d.v.s. kundunderlaget kan tänkas ha, för att kunna sälja till maximalt antal kunder. Det gäller att inte bryta med den rådande allmänna diskursen för hårt eftersom man då riskerar att förlora kunder. Oortodoxa tolkningar av verkligheten eller alternativa synsätt, nya idéer, d.v.s. nyheter i någon mening, eller långsiktig opinionsbildning får litet utrymme om ens något, till förmån för etablerade ”sanningar”, harmlösa politiska ståndpunkter, skvallerjournalistik, nöje och sport. Majoritetskulturen får alla sina redan ingrodda värderingar och fördomar bekräftade. Även någon sorts allmänt etablerad smak vad det gäller nöje (eller "kultur" som man ibland väljer att kalla det) bekräftas genom ett ensidigt fokus på de största ”stjärnorna”, filmerna och musikerna inom nöjesindustrin. De sporthändelser som premieras är de som flest antal läsare kan tänkas vara intresserade av. Herrarnas elitfotboll och elitishockey ges därav absurt stort utrymme i medierna.

De stora etablerade medierna, som säljs på så många ställen runt om i landet att ingen kan undgå dem, påstår sig förmedla nyheter som är i allmänhetens intresse eller nationens intresse. Läser man bara löpsedlarna förefaller dock ett sådant argument skrattretande. Men nationsbegreppet används konstant i medierna för att fånga vår uppmärksamhet och få oss att konsumera mediet. Michael Billig använder begreppet banal nationalism. Med det menar han att invånare i nationer påminns om sin nation och nationella identitet i vardagliga rutiner. De här påminnelserna är dock så många i antal och så pass vardagliga att man inte tänker på dem eller reflekterar över dem.

Medier anspelar ofta på hot och rädslor får oss att känna samhörighet med varandra. Vi som nation är alla hotade av samma sak i medierna, från organiserad brottslighet, miljöhot, sjukdomar eller till det gemensamma hotet om att förlora jobbet. Alla dessa hot sker mot ett konstruerat svenskt "vi". I princip varje dag återfinns åtminstone ett par mindre hot mot Sverige i de etablerade medierna. Alla hot får inte lika stort utrymme eftersom man gör bedömningar av hur hotfulla olika hot är och hur många som kan tänkas känna sig hotade av dem.

Enligt medielogiken rapporterar man om det enskilda fallet för att rekonstruera om det till något allmänt för att beröra så många som möjligt, så att inte bara de enskilda individerna i en händelse skulle ha intresse av den utan för att få den att framstå som relevant för alla, något som alla vill ta del av och konsumera. Därför blir rapporteringen av brott inte bara ett hot mot de som var utsatta för brottet utan ett potentiellt hot för alla medborgare. Brottet var inget undantag, det var bara ett exempel på en genomgående generell utveckling eller ”ny trend” i ett samhälle som just i detta nuet håller på att sjunka ner i allmän brottslighet om inte exempelvis regeringen och andra ansvariga myndigheter tillsätter hundratals miljoner kronor till nya poliser och övervakningskameror.

Ekonomin, enligt min mening, presenteras ofta i något som kan liknas vid ett vardagligt hot (men även som ett inslag av "banal nationalism", d.v.s det är vår nations ekonomi som egentligen är det enda intressanta). Här ges osäkerheten inför framtiden ett ansikte när man får ta del av hur den ekonomiska makteliten spekulerar inför framtiden. Uttalanden från eliterna ger upphov till ytterligare spekulationer och frågor från journalisterna till ekonomins kadrer: kommer den goda ekonomin att hålla i sig? Är det inte bara en bubbla alltihopa? Hur många kommer att förlora jobbet i Sverige p.g.a. låga löner i asien? Tänk om riksbankschefen blir magsjuk, vad händer då med pensionsfonderna?

De stora hoten och katastroferna stöps tydligt om för att passa i nationsformen. Tsunamin och stormen Gudrun blev i media och därav det allmänna medvetandet, symboler för katastrofer som drabbade Sverige. Vi ska alla enligt medierna känna sympati och medlidande för de svenska offren i dessa katastrofer, eftersom vi "alla" kände någon som drabbats av dem. Man frågar sig ändå varför man just i dessa fall, då svenskar drabbats ska känna mer sympati? Moraliskt måste det vara helt förkastligt att bedömma "vår" smärta som värre än någon annans. Det enkla svaret blir p.g.a. nationalismen. Vid katastrofer som drabbar oss har vi allmänna sorgedagar, tysta minuter och tändning av ljus i en kyrka i TV. Katastrofer som inte drabbar oss blir till triviala notiser i ett oändligt flöde av katastrofer som vi inte behöver bry oss om.

Jag menar att hotbilderna och katastroferna mot Sverige, så som de dagligen presenteras i media, kan hänföras i någon mån till begreppet ”banal nationalism”. Även om vi som individer inte tycker att hot är något banalt, blir denna ström av olika hot i medierna en del av vardagen. De små vardagliga som de stora katastrofala hoten förstärker känslan av det gemensamma öde som vi i nationen Sverige delar.

CIA:s "Family Jewels" på nätet

CIA-dokumenten ligger på The National Security Archives hemsida. De 10 mest intressanta sakerna, enligt arkivet:

Top Ten Most Interesting "Family Jewels"
Released by the CIA to the National Security Archive, June 26, 2007
1) Journalist surveillance - operation CELOTEX I-II (pp. 26-30)
2) Covert mail opening, codenamed SRPOINTER / HTLINGUAL at JFK airport (pp. 28, 644-45)
3) Watergate burglar and former CIA operative E. Howard Hunt requests a lock picker (p. 107)
4) CIA Science and Technology Directorate Chief Carl Duckett "thinks the Director would be ill-advised to say he is acquainted with this program" (Sidney Gottlieb's drug experiments) (p. 213)
5) MHCHAOS documents (investigating foreign support for domestic U.S. dissent) reflecting Agency employee resentment against participation (p. 326)
6) Plan to poison Congo leader Patrice Lumumba (p. 464)
7) Report of detention of Soviet defector Yuriy Nosenko (p. 522)
8) Document describing John Lennon funding anti-war activists (p. 552)
9) MHCHAOS documents (investigating foreign support for domestic U.S. dissent) (pp. 591-93)
10) CIA counter-intelligence official James J. Angleton and issue of training foreign police in bomb-making, sabotage, etc. (pp. 599-603)
Plus a bonus "Jewel":
Warrantless wiretapping by CIA's Division D (pp. 533-539)

Folk behöver inga kriminalromaner i sommar, verkligheten överträffar dikten. Arkivet i sig verkar för övrigt väldigt spännande. Läs även counterpunch.org som länkade till arkivet, ett motgift till etablerade medier.

Maktens dåliga skämt

Kampanjen mot ett maktskifte i Venezuela fortsätter. Chavez psykologiska profil har nu utrets av en Dr. Jerrold Post som överlämnat den till sin arbetsgivare; USAs flygvapen!? För att tala klarspråk är USAs administration arbetsgivare och är oerhört glada över att kunna dela med sig av professor Posts fantastiska utvärdering som bekräftar vad alla i USAs högsta ledning och administration redan visste; nämligen att Chavez är en maktgalen diktator som kommer ha ihjäl varenda Amerikan bara han får chansen. Genom de vanliga mediala propagandakanalerna som inte ifrågasätter eller kritiskt analyserar maktens uttalanden får man ut professor Posts objektiva analys till allmänhetens kännedom.

The arrogant certainty conveyed in his (Chavez's) public pronouncements is very appealing to his followers. But under this grandiose facade, as is typical with narcissistic personalities, is extreme insecurity," Post wrote in his profile "The Chavez Phenomenon" for the U.S Air Force.

Fantastiskt. Undrar hur analysen av George Bush skulle se ut? Eller vilken västlig ledare som helst för den delen. Våra ledare är ju förstås genier och kan liknas vid fredliga änglar och helgon som bara vill omvärldens bästa. Det finns ju förstås ingen anledning att psykologiskt analysera västliga ledare, de gör ju som de är tillsagda av imperiet mer eller mindre. Antingen är de helt tysta eller så ägnar man sig åt tyst diplomati bakom stängda dörrar för att lösa sina tvister med imperiet. Man vill ju inte att ens nyfikna pöbel till folk kan få reda på vilka skamlösa omoraliska avtal som sluts, det är ju sådant som pöbeln inte begriper sig på ändå. De som får äran att utvärderas psykologiskt, och dessutom få sina psykologiska sjukdomstillstånd offentliggjorda inför hela världen, är ju de som inte gör som imperiet säger, de som imperiet eventuellt kommer bomba sönder och samman.

Jag är ingen Chavezkramare! Jag är ingen kramare av någon statschef eller ledare över huvud taget. Varför får vi dessa bisarra nyhetsrapporter om Iran och Venezuela? Kan det ha något att göra med USAs intressen (båda har enorma oljefyndigheter) i dessa länder och att de har intresse av att smutskasta dess ledare och deras sätt att leva över huvud taget, så att vi i väst eventuellt kan acceptera en ny imperialistisk invasion eller militärkupp mot dessa länder? Det försegår enorma övergrepp runt om i världen av fula fiskar till statsmän och ledare som vi knappt hör ett knyst om, men när det gäller Iran och Venezuela får t.o.m. ta del av psykologiska utvärderingar av deras ledare. Vad jag vet får vi inga rapporter om att det skulle försegå några som helst övergrepp mot befolkningen i Venezuela, ändå får inte Venezuela tycka om eller ens acceptera sin valda statschef Chavez, vi i väst måste till varje pris övertygas om att han är galen från topp till tå.

I förbifarten nämner ju även artikeln "In the heady wake of his electoral triumph last December (he won 63 percent of the vote)". Men han är ändå en galen diktator, flygvapnets psykolog säger ju det och han är ju en av oss, han skulle ju aldrig ljuga för oss om sådant!? Jag menar, USAs flygvapenpsykolog måste ju vara objektiv? Eller!? Bli inte förvånade om psykologens rapport dyker upp i Dagens Nyheter när som helst, fast då, likt Reuters ovan, utan någon väsentlig kritik av den.

Dagens andra dåliga skämt är att krigsförbrytaren Tony Blair nu ska bli fredsmäklare i mellanöstern!? Den enda vettiga människan som säger sanningen är så klart en av "våra fiender" i Hamas:

Ghazi Hamad, an aide to Ismail Haniyeh, prime minister in the Hamas-led government dismissed by Abbas, said the movement did not expect Blair to be even-handed.
"Our experience with Tony Blair as Britain's prime minister has not been encouraging. He has always adopted the American and Israeli positions," Hamad said.

Jo, Washingtons knähund och medbrottsling till Irakkriget ska nu åka till Israel och föreställa trovärdigt fredsändebud, dvs någon som ska se till båda sidors intressen i konflikten och mäkla fred!? Washingtonvän = Israelvän, det inser alla utom västs mainstream-medier som anser Tony Blair bara vara ytterligare en i raden goda och helt normala premiärministrar från Storbritannien. En man som gjorde stora underverk för den Engelska ekonomin kommer man t.ex. säga. Ska man skratta eller gråta? Man kan gråta över att, precis som man kunde förvänta sig, börjar nu de civila offren skördas när Israel stormar in i Gaza för att rensa ut Hamas och för att återinstallera marionetterna i Fatah.