Nationalekonomisk konsensus eller fängelse

I det nyliberala "föregångslandet" Lettland gjorde ekonomen Dmitrijis Smirnovs något förbjudet. Han avrådde Letterna från att spara i sin egen valuta eller att ha dem placerade i affärsbanker. För det blev han häktad av Lettisk säkerhetspolis misstänkt för att ha destabiliserat Lettlands finansiella system. Det är enligt lag förbjudet i Lettland att sprida "osanna" ekonomiska rykten. Se Aktuellt från 12/12, ca 22 min in.

Vanligtvis använder vi i västvärlden ett mer sofistikerat system för att ta hand om avvikande och besvärliga ekonomer som "hotar" fantasisystemet med sin envisa kritik. Det vanligaste är att de inte får höras alls, alternativt får de enligt den mediala logiken representera just den "avvikande" åsikten, den som man ska ta med en stor nypa salt, eller avfärda och skratta åt. Herr Schiff är väl ett slående exempel på det. Alltså man sätter två eller flera ekonomer som för fram den rådande ekonomiska doktrinen mot en ekonom som går emot detta synsätt. På det sättet garanterar man att denne alltid uppfattas som avvikande. Den vanligaste metoden är att inte ha med någon avvikande åsikt i ekonomidebatterna alls. Tre ekonomer väljs ut, i princip alltid samma tre, i Sverige företrädesvis någon av storbankernas chefsekonomer.

Dessa har den senaste tiden synts i medierna så mycket att man undrar om det bara är en handfull personer i Sverige som enligt lag får uttala sig om ekonomiska spörsmål över huvud taget. Problemet, förutom att det just alltid är samma personer som uttalar sig, är att personerna alltid står i beroendeställning till en bank eller andra delar av det finansiella systemet. De har alltid ett intresse av att inte "hota" just detta system, d v s uttala någon egentlig kritik. Journalisterna ifrågasätter heller aldrig detta beroendeförhållande eftersom de trots allt bjudit in dessa vältaliga chefsekonomer.

Och visst, tänk er följande skräckscenario, att den ekonomiska debatten breddas och olika åsikter fick stötas och blötas i gammelmediernaa, och inte bara av chefsekonomer, ungefär som vi gör med andra ämnen (även om jag är den förste att skriva under på att gammelmedierna begränsar debatten inom alla områden). Men den ekonomiska makten är reellt rädd för detta, vilket Lettlands lag bevisar på ett groteskt sätt. Det "finansiella systemet" d v s bankerna förvandlades i det mediala samtalet från spekulationsskurkar till ett ekonomiskt "blodomlopp" på bara några veckor efter att den senaste finansbubblan spruckit. Och alla vet ju vad som händer om ens blodomlopp slutar fungera. Det gäller att sätta reell skräck i medborgarna via de statliga och kommersiella propagandainstitutionerna så att man slipper ha en hemlig polis som arresterar den som sprider "osanna" ekonomiska rykten. Om folk börjar tänka fel, tänka på ekonomiska "osanningar" ja, då kanske de t o m börjar tänka "osanningar" om hela det kapitalistiska systemet.

För övrigt ser nu regeringen till att även tillgången till Internet blir en klassfråga. Bredbandsleverantörerna kommer ge sina kunder räkningen för de enorma kostnaderna för att driva igenom ytterligare en hatad lag. Läs Scaber Nestors fantastiska sammanställning av vad hycklarna i Alliansen, främst Beatrice Ask, sagt om denna lag innan de vann valet.

Läsvärt: Frasse skriver om hur västvärldens multinationella företag finansierar Talibanerna och att NATO funderar på att, precis som på den gamla goda kolonialtiden, stycka upp Afghanistan d v s rita om gränserna helt enkelt.

Bloggar om Dmitrijis Smirnovs, ekonomi, finanssystemet, banker, Lettland, mediakritik, nationalekonomi.