Det fanns ett riksdagsparti som för mig framstod som ett alternativ tills alldeles nyligen. Nu är det partiet utsuddat och införlivat i ett block. Ett meningslöst block som står mot ett annat meningslöst block. Två block kontrollerade av respektive blocks starkaste som piskar in de mindre aktörerna i fållorna, rättar in dem i leden, suddar ut skillnader.
I gårdagens Agenda var det stor tragik. Stor tragik för det tidigare alternativa partiet åtminstone. De andra två verkade nöjda, de hade ju inte gjort någon uppoffring annat än att nu tillåta vänsterpartiet att bli som dem. Dörrmattan som man spottat på ett antal veckor hade nu gått igenom kemtvätten och förlorat all sin tidigare karaktär och passade nu in i den nyliberala medelklassvillans designmöblemang. Allt ser nu perfekt ut, allt är "trovärdigt" därför att alla talar nu samma språk. De två blockens medelklass-språk. Ett språk med sin tydliga charm och speciella mediala utformning.
Medelklassväljaren är en helig kossa som man måste behaga för att få makt. Medelklasskossan kräva bl a dessa populära ting: skattesänkningar, privata "alternativ", medelklassnära tjänster, sänkt skatt på alkohol och bensin. Medelklassen vill inte veta av några "chocker" d v s något som på något vis skulle gå emot de populära reformerna. Personer utanför den konstruerade medelklassbasen göra sig icke besvär med riksdagspolitiken. De kunna icke tillgodogöra sig blockens budskap eller politik och anses i allmänhet ändå rösta som medelklassen då deras högsta önskan i livet är att tillhöra denna grupp. Det är "trovärdigt" att tala till medelklassen, och båda blocken talar nu samma språk till samma personer.
Vi närmar oss det "ideala" amerikanska tillståndet med ett block. Ett block med två fraktioner som ännu tydligare vet hur man snackar med medelklassen och medelklassens speciella magkänslor.
I en enda stor gemensam medelklassvilla ska vi bo! Med en sträng pappa Fredrik och en lite mildare mamma Mona, som båda delar ut jättefina klappar till den som under året varit mest medelklassig.
Andra bloggar om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, blockpolitik, .
Gammelmediaträsket: DN, 1, 2, SVD.
Fängelse för bomber i Frölunda och Önnered
9 timmar sedan
8 kommentarer:
Beklagar!
Finns det någon möjlighet/vilja att driva lite riktig vänsterpolitik i det nya blocket då, tror du?
Finns säkert en vilja, men utsikterna att kunna göra det verkar ju minst sagt dåliga.
Det var länge sen föresten. Kul att du tittar förbi!:D
Pastey, mycket bra skrivet.
Jo, viljan finns nog, den finns till och med inom (s). Men de som vill piskas hårdare och hårdare, och många väljer att lämna i takt med Stjernqvists och Sahlinskans höger-race.
Inom tio år har sossarna lagt av med Första Maj för att inte skrämma bort medelklassväljarna.
Vi får se hur det går. Samarbetet på den här nivån som nu skisseras får väl bli en test hur man ska göra i framtiden.
"Medelklasskossan kräva bl a dessa populära ting: skattesänkningar, privata "alternativ", medelklassnära tjänster, sänkt skatt på alkohol och bensin."
Kunde inte sagt det bättre själv :)
Tja, vänsterpartiet har ju inte haft så mycket att säga till om tidigare heller. Vem vet, de har kanske större möjligheter att påverka om de sitter med på regeringsmötena. De kommer ju att prata mer med varandra i alla fall, och samtal brukar ju inte sällan leda till att det samtalande får tänka till, och att de får argument som inte de inte får utan samtal.
Så låt oss hoppas att det här går bra.
Jo jag hoppas att det går bra och jag vill veta vilka kompromisser de andra två ska få göra gentemot V. Som det låtit hittils är det bara V som fått kompromissa för att ens få vara med och det är väl det som känns så deprimerande. För övrigt har nu svensk riksdagspolitik blivit ännu tråkigare med två block och ännu mer medelklass/mitteväljare-centrerad.
En intressant detalj är att stora delar av den så kallade medelklassen (kanske dess största del) helt enkelt är vanliga knegare. I dagens läge upptäcker många av dem den hårda vägen att kapitalismen är en farlig figur att hålla i handen. (Tänk på arbetslöshet, på fallande bostadspriser och aktiekurser som sätter folk på pottkanten!)
Att i det läget sikta in sig på att vara kompis med den lilla fraktion av medelklassen som i själva verket torde tillhöra överklassen är politiskt inte särskilt smart varken av SAP eller V. Man skär av både arbetarklass och mellanskikt från sin väljarbas, och kvar finns bara överklassen som ändå röstar på Alliansen.
Skicka en kommentar