I senaste numret av Arbetarhistoria (ny hemsida) med bl a tema "Solidaritet med Sydafrika" skriver Håkan Thörn om anti-apartheidrörelsen som transnationell social rörelse. Miljontals människor världen över gick samman mot apartheid. Anti-apartheidrörelser fanns t ex i Japan, Holland, Indien, Guyana, Storbritannien, USA och Sverige. Thörn påpekar att de flesta av människorna i dessa organisationer aldrig hade satt sin fot i Sydafrika. Handlingar såsom dessa kallas alltså för SOLIDARITET, ifall någon undrar! Det fanns en tid då vi i Sverige ägnade en del av vår tid åt just solidaritet.
Det betydande svenska stödet till ANC, som enligt vissa beräkningar sägs uppgå till två tredjedelar av organisationens civila budget under den aktuella perioden, måste dels förstås mot bakgrund av de nätverk och vänskapsband som knöts under internationella ungdomspolitiska konferenser på 1950-talet, då de afrikanska befrielserörelserna och dess ledare stod högt i kurs hos unga liberaler, socialister och kommunister. Här träffades och knöts personliga vänskapsband mellan personer som senare skulle inta ledande positioner i sina respektive politiska partier, parlament och i vissa fall också regeringar - till exempel ANC:s Oliver Tambo och Nelson Mandela, socialdemokraterna Olof Palme och Anna-Greta Leijon och folkpartisten David Wirmark.
Mina kursiveringar. Helt klart var det en annorlunda tid då, t ex därför att det tycks ha existerat riktiga liberaler. Jag har tidigare påpekat att det är omöjligt att vara liberal och samtidigt försvara Israel. Liberaler slöt upp i kampen mot Sydafrikas apartheid men gör det inte i kampen mot Israels apartheid som i många fall är otroligt mycket brutalare och värre! Som det ser ut nu är de s k "liberala" partierna i Sverige, Folkpartiet och Centern de partier som starkast försvarar Israel, förutom de rabiata Kristdemokraterna. Ett hyckleri utan motstycke.
I samma nummer av Arbetarhistoria skriver Tapio Bergholm om hur det finländska bil och transportarbetareförbundet AKT medverkade till bojkott mot Sydafrika 1985 vilket bidrog till att den Finländska utrikespolitiken kom att ganska radikalt förändras.
Bil- och transportarbetareförbundets (Autoja Kuljetusalan Työntekijäliitto - AKT) förbundsstyrelse fattade den 4 oktober 1985 ett beslut som nästan helt avslutade handeln mellan Finland och Sydafrika. Forskarna Timo Heino, Iina Soiri och Pekka Peltola har sett bojkotten av Sydafrika som något exceptionellt i den finländska utrikespolitikens och fackliga rörelsens historia. Ett fackförbund satte med sitt beslut fart på de övriga förbundens och på statsmakternas åtgärder mot regimen i Sydafrika. Den dåvarande utrikesministern Paavo Väyrynen konstaterade i sin licentiatavhandling att Sydafrikafrågan "var ett typiskt exempel på hur det allmänna opinionstrycket har lett till ett partiellt avsteg från neutralitetsprinciperna".
En fackföreningsrörelse förändrade alltså det efterkrigstida inåtvända Finland till att sätta ner foten och bli en del av det internationella trycket mot Sydafrika. Det enda sättet att påverka politiker är ju som bekant genom opinionstryck. Fackföreningar kan vara en mycket positiv och progressiv kraft för att få till stånd ett sådant opinionstryck. Det går att ta lärdomar av hur anti-apartheidrörelsen arbetade för att skapa en liknande rörelse mot Israels apartheidpolitik.
Det skall dock påpekas att Israel är en svårare nöt att knäcka än Sydafrika. Man har t ex en mycket kraftfull lobby i Washington. Just därför kan denna kamp bara vinnas genom opinionstryck underifrån, därför att lobbyn kan inte lobba mot en hel gräsrotsrörelse. Målet är att politikerna ska veta att de inte har något jobb kvar efter nästa mandatperiod skulle de gå emot viljan hos anti-apartheidrörelsen. Bygg därför breda folkrörelseallianser mot Israel och dess rasistiska politik! Engagera t o m den minsta lilla och mest obetydliga förening som man kan tänkas vara med i att ta ställning mot Israels rasism och folkmordspolitik mot det palestinska folket.
Bloggar: Queen of Light, Biology & Politics, Björnbrum, Gaza; Peace n Freedom, Frida,.
Läs även andra bloggar om: Israel, anti-apartheid, Sydafrika, Arbetarhistoria, solidaritetsrörelser, liberaler, liberalism.
Gammelmedia: Ekot rapporterar att hycklarna USA och självklart inte heller Israel deltar i en FN-konferens om rasism. Anledningen är enkel, de vill inte erkänna att sionism är lika med rasism.
5 kommentarer:
Den här artikeln måste jag lägga upp i en pärm...
Mycket läsvärd. Mycket bra skrivet, Pastey!
Vi måste, tillsammans med sydafrikaner börja med bredare engagemang. Bojkott är mest viktigast just nu. Men jag tycker att enighet med sydafrikaner är en viktig symbol.
Tack!:) Vi måste söka bredare engagemang med alla nationer och alla progressiva rörelser, även de fåtal som finns i Israel.
Sant! Och jag blev faktiskt positivt överraskad. Hade inte vetat att AKT hade en antiapartheidkampanj! I fråga om Israel är tyvärr de finska fackföreningarna stumma.
p.s. va snyggt de ser ut här på din blogg!
Jag har inte heller hört om några uttalanden från svenska fackföreningar att bojkotta Israel ännu så länge.
Hittade det häruttalandet hos svenska LO. Inte för att det är i närheten av ett bojkottsuttalande. Jag har för mig att Lundby-Wedin åtminstone var med tillsammans med Sahlin i den stora Palestinademonstrationen i början av året som drog närmare tiotusen demonstranter.
Och tack föresten, men jag tycker det är jättesvårt med design. Jag är inte nöjd ändå tror jag. Man kan ju sitta och pilla med färger och saker i timmar.
Skicka en kommentar