Råkade snubbla in i dokumentären Sydafrikas väg igår. Rekomenderas. En sak som slog mig var hur rädd man var, efter apartheidstaten då ANC tagit makten, för att ta lån av IMF och världsbanken. Av förståeliga skäl. Man ville undvika att bli beroende av dessa institutioner till varje pris därför skapade man hellre en sorts egen variant av IMF:s omstruktureringsprogram, som i princip fick samma effekt. Fattigdomen som ANC lovade att bekämpa har, om inte förvärrats, så åtminstone stannat kvar och missnöjet bara ökar.
IMF ska nu få ansvara för flera miljarder dollar som G20-länderna enades om att ge denna hatade och fruktade institution. Det finns all anledning att vara skeptisk till att IMF förändrats, inte minst de som haft att göra med IMF förut. Varför ska man återigen låta sig luras om inte inflytandet och bestämmandet över IMF radikalt förändras?
Noam Chomsky berättade lite om IMF-policies för tredje världen vs de policies som gäller för "oss" på Democracynow:
So, say, take Indonesia again. Indonesia had a huge financial crisis about ten years ago, and the instructions were the standard ones: “Here is what you have to do. First, pay off your debts to us. Second, privatize, so that we can then pick up your assets on the cheap. Third, raise interest rates to slow down the economy and force the population to suffer, you know, to pay us back.” Those are the regular instructions the IMF is still giving them.
What do we do? Exactly the opposite. We forget about the debt, let it explode. We reduce interest rates to zero to stimulate the economy. We pour money into the economy to get even bigger debts. We don’t privatize; we nationalize, except we don’t call it nationalization. We give it some other name, like “bailout” or something. It’s essentially nationalization without control. So we pour money into the institutions. We lectured the third world that they must accept free trade, though we accept protectionism.
Take the “too big to fail” principle, which the House committee is discussing today. But what does “too big to fail” mean? “Too big to fail” is an insurance policy. It’s a government insurance policy. Government means the public pays, which says, “You can take huge risks and make plenty of profit, and if anything goes wrong, we’ll bail you out.” That’s “too big to fail.” Well, that’s extreme protectionism. It gives US corporations like Citigroup an enormous advantage over others, like any other kind of protection.
But we don’t allow the third world to do that. I mean, they’ve got to privatize, so that we can pick up their assets. Now, these are happening side by side. Now, here’s the instructions for you, the poor people; here’s the policies for us, the rich people. Exactly the opposite. Is there any reason to think the IMF is going to change it?
Bloggat: Serhat om stöd till Kurdisk TV-kanal, Roya om demonstrationer mot massakern på Tamilerna.
Andra bloggar om: IMF, Noam Chomsky, Democracynow, protektionism, finanskrisen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar