Recension: Rädd att falla Studier i manlighet

Claes Ekenstam (red.), Rädd att falla Studier i manlighet, Södertälje: Gidlunds förlag, 2002. 390 s.

I antologin Rädd att falla Studier i manlighet presenteras läsaren för ett antal forskningsuppsatser med relativt olika infallsvinklar eller ingångar till manlighets- maskulinitetsforskningen. Thomas Johansson har skrivit en kort inledning samt tre av bidragen i boken. Han konstaterar att i England och USA finns ett överflöd av litteratur inom mansforskningen men att det i Sverige fortfarande saknas forskning inom detta område. Boken är från 1998, så förhoppningsvis har det dock hänt en del. Mansforskningen har uppstått ur kölvattnet av den feministiska under 1970-talet. Simone de Beauvoirs berömda citat, med en lätt omformulering, fungerar lika väl för mansforskningen som den feministiska, d v s att man inte föds till man, man blir det. Frågan ”Vad är en man?” är utgångspunkten för mansforskningen menar Johansson.

Flera av bidragen i boken har inte direkt karaktären av historiska undersökningar även om samtliga relaterar sina resultat till historiska processer, kontexter och tidigare forskning. Claes Ekenstams två uppsatser består dock av två historiska undersökningar. Ekenstam har även en kort inledning om den historiska mansforskningen. Bara en handfull svenska historiker har hittills intresserat sig för mannens historia men han påpekar dock att i en sorts trivial mening har i princip all historia handlat om män och om den norm för människan som mannen utgjort. Den historiska maskulinitetsforskningen intresserar sig alltså för hur denna norm och maskulinitet förändras. Ekenstam nämner en del tidigare forskning som gjorts av bl a Ronny Ambjörnsson och Eva Blomberg men 1998, verkar få svenska historiker ha skrivit om manlig identitet. Istället presenteras en del Engelsk och Amerikansk forskning. Jag går inte närmare in på det utan fokuserar på vad några av författarna i Rädd att falla kommer fram till.

Ekenstams första uppsats diskuterar bl a manlig självbehärskning och rädslan för att släppa taget och låta spontana känslor få utlopp, d v s rädslan för att falla. Utifrån psykologisk forskning blir fallet själva motsatsen till självbehärskning, att låta känslorna ta över viljan om det så är kärlek, sorg eller vrede. Ekenstam skriver om hur västerländsk kultur domineras av självbehärskning och rationalitet vilket till viss del avskärmar oss från våra kroppar men även känslor. Viljan tar över på bekostnad av känslorna och många, framför allt unga män, utsätter sig för dödsfara genom att experimentera med livsfarliga aktiviteter. Ekenstam undersöker främst en präst vid namn Jacob Boëthius som levde mellan 1647-1718, dennes tänkande får stå som bild över hur en svensk präst under stormaktstiden kunde se på relationen mellan själ och kropp. Det handlar alltså om att analysera den idealbild av verkligheten som Boëthius gav uttryck för. Själen skulle mobiliseras mot de fientliga krafter som hotade den kristnes renhet. Inte sällan handlade det om kroppslig asketism. Det fanns tendenser till överdrifter i den kristna bekännelsegenren som Boëthius skrev inom, att man framställde sig själv som en svår syndare i konstant kamp mot djävulen, men inte desto mindre är det intressant att studera den konflikt som Boëthius beskriver mellan kroppen och den köttsliga lustan. Trots hans försök faller han ständigt för frestelsen och besegras av könsdriften. ”Fallet från änglarna, ned i lustan och synden gör honom förtvivlad. I stället för att vara en källa till glädje och lust blir kroppen för Boethius ett gissel.”

Ekenstam visar även genom exemplet Jacques de Callières bok från 1699, vilken riktade sig till adliga ynglingar som ville göra karriär inom hovet, att det fanns utrymme för män att gråta. Trots att både Boëthius och Callières förespråkar manlig självbehärskning menar Ekenstam att de beskrev män som väldigt känslosamma. Ekenstams poäng blir att självbehärskningen accentuerats och att känslor mer och mer har undertryckts fram till nutiden. I och med detta torde även skräcken för män att ”falla” ha tilltagit, skräcken för att visa känslor.

Jens Ljungren behandlar mannens kropp och relationen till gymnastiken. Han säger sig analysera hur gymnastik och idrott ideologiskt kunde fungera för att lösa manlighetsproblemet. Behärskning, måttlighet och harmoni var gymnastikpedagogernas beskrivning av manligheten vid 1800-talets början. Ljunggren menar att denna kompletterades av en mer aggressiv bild vid slutet av seklet, där kamp och strid tillskrevs mannens väsen. Enligt Norbert Elias civilisationsteori får de tidigare manliga värdena, aggressivitet, kampvilja, stridslystnad o s v, f r om 1500-talet mindre och mindre plats i samhället och således hotades den manliga självbilden. Detta fick störst betydelse under 1800-talet då en maskulinitetskris inträffade enligt historikern Peter N Stearns. Denna manlighetens kris omvandlades till nationens kris skriver Ljunggren, det behövdes därför t ex medborgerlig fostran för att skapa allmännyttig patos och patriotisk övertygelse. Även Ljunggren pekar precis som Ekenstam tidigare på förnuftstron och det hur man tänkte sig att rationalisera den manliga kroppen, härda den och förbättra den. Aristokratin hade tidigare manifesterat sin manlighet med t ex luxuösa kläder, under 1800-talet hamnade dock kroppen i fokus, en idealkropp utformad efter de klassiska grekiska modellerna.

Ljunggren diskuterar även på ett väldigt intressant sätt den paradox som fanns mellan Rousseaus ädla vilde, eller göticismens forntidsvärmeri och det moderna borgerliga samhället. Frågan hade nämligen uppstått hur man kunde återuppväcka vildens fysiska styrka och ädla karaktär i det borgerliga samhället utan att förfalla i råhet? Gymnastik var ett svar man kom fram till. Linggymnastikens grundare, Pehr Henrik Ling menade med sin gymnastik ha kommit på ett sätt att lösa konflikten med en maskulin bild av förfädernas krigiska dygder i kombination med det borgerliga samhällets behärskning och kontroll. Männen i den moderna idrotten kunde mötas i ett avskilt livsrum praktiskt taget utan kvinnlig inblandning. Där kunde sidor av manligheten visas upp som inte tilläts blomma ut i det offentliga livet. Fotbollsplanen och boxningsringen visade upp tydliga manliga egenskaper. Syftet var att rädda en maskulinitet som förlorats i det moderna samhället.

I Thomas Johanssons bidrag ”Råttmannen, Vargmannen, Schreber och andra män” får vi stifta bekantskap med några av Freuds patienter. Johansson skriver att man i flera av Freuds fall slås av tidlösheten i de psykologiska konflikter som präglar människan, men att man samtidigt måste läsa dem som historiska dokument. De återger borgerlighetens mörkare sidor av stränga uppfostringsmetoder och ett sofistikerat förtryck av sexualitet och sinnlighet, vilka tillhör en svunnen tid. Under täckmantel av rationalitet och upplysning bedrevs kampanjer mot lust och njutning, men den borgerliga kulturen kan ändå inte betraktas om enhetlig och konsekvent förtryckande. På samma gång uppstår en utveckling mot acceptans för olika sexuella begär och det var även här som Freuds psykoanalys kom in i bilden då denne ägnade mycket tid till att avslöja sexuella vanföreställningar.

Johansson diskuterar Daniel Paul Schrebers fall, vilket Freud analyserade genom dennes biografi som publicerades 1903. Trots att han alltså själv aldrig gick på någon psykoanalys är Schreber en av de mest kända psykoanalytiska ”patienterna” skriver Johansson. Schreber ger enligt Johansson uttryck för något mer än bara en individs öde, Schreber låter oss även skåda in i en kulturs komplexa förhållningssätt till sexualitet och sinnlighet.

Den manlighet Schreber hade fostrats till var samtidigt ett förtryck av allt som förknippades med lust och njutning. Där visar sig rädslor för onani, homosexualitet och både skräck och längtan inför det kvinnliga. Rädslan för att förlora sin manlighet. Johansson sluter sig till att i de psykoanalyser från Freud som han analyserat är just denna rädsla ett centralt tema. Hans tolkning är att denna manlighet desperat försöker hålla fast vid någorlunda stabila mansideal och traditioner, vilken dock leder till lidande och försakelser av det goda livet för den enskilda individen.

Sammanfattningsvis är Rädd att falla en spännande antologi med en rad flera intressanta och olika infallsvinklar till mansforskningen. Blandningen av skribenter från det historiska, sociologiska och etnologiska fältet tycker jag enbart förhöjer bokens värde. Arne Nilsson skriver en mycket intressant uppsats som manlig homosexualitet i Göteborg i mitten av 1900-talet. Även Jonas Frykmans studie ger en ökade insikter till vad det är som driver män att plåga sig på gym. Han frågar sig varför just det manliga är så knutet till askes och självplågeri? Ett svar är att gymmet blir en plats för att skapa sig en identitet. Men Frykman kritiserar också på ett förtjänstfullt sätt mycket av den generalisering som finns inom mansforskningen. Där det ofta kan tyckas som mannen vid någon tidigare fas var hel för att sedan hamna i en kris, vilket egentligen gör att man hamnar i någon sorts paradismyt. Han menar att parallellt med askes och härdande av kroppen löper i det moderna samhället hela tiden kravet på flexibilitet och att många av de förklaringar som ges tar sin utgångspunkt i att samhällets grundvalar gungar och just detta får förklara allt från att man blir skin-head till drogmissbruk men även manlighetskris.

Som en av de tidigaste undersökningarna av svensk manlighet tycker jag att antologin Rädd att falla ger många goda bidrag. Fokus ligger främst på 1800-talet och framväxten av det moderna samhället varför det skulle vara intressant med en uppföljande antologi som skulle kunna behandla tidigare skeenden.

Bloggar om: manlighet, maskulinitet, historia, forskning