Efter att man har sett det där klippet kan man fundera på; var det på riktigt eller var det fiktion? Peter Watkins film Punishment Park (1971)är vad vi idag kanske skulle kalla en "mockumentary" eller pseudo-dokumentär, även om jag själv har svårt för sådana benämningar. Är det representation eller verklighet, eller är i själva verket verkligheten alltid representerad? Medierna påstår sig ge en objektiv bild av verkligheten, men vems verklighet är det? Watkins ställer oss bl a frågan (se video nedan):
-What on a fundamental level is the difference between so called "outer reality", which the media claim they show us all the time, and a metaphorical representation of it? If, for example, a filmic metaphor is used to depict a social injustice, then what is more real to the people who are suffering from that injustice? The image of a carefree, happy, consumer soceity, given by the passive mass-media, or a metaphor which draws attention to that injustice which those people are experiencing.
Ett filmteam får följa med en grupp ungdomar som istället för fängelse väljer att genomgå det s k "Punishment Park" vilket går ut på att ta sig igenom öknen, jagad av polis och fram till en amerikansk flagga. Den som lyckas nå flaggan undslipper fängelse, men det visar sig snart att spelet är riggat redan från början.
Skådespelarna var mestadels amatörer eller människor som aldrig tidigare stått framför en kamera, vilket är smått otroligt med tanke på hur bra samtliga är. Många av ungdomarna talade tydligen fritt ur hjärtat under inspelningen där de hade stor frihet att improvisera och många av dem var aktiva i student- och proteströrelserna som bildats i USA kring -68. Vissa av de som spelade representanter för den amerikanska staten i filmen hyste samma inställning till dessa rörelser som sina "fiktiva" roller, vissa rollspelade mot sina egna övertygelser.
Punishment Park kom 1971 vilket måste anses vara långt före sin tid och nyskapande. Och, självklart, ingen verkligt god och seriös film som inte blev totalt censurerad och marginaliserad av samhällets makteliter. Från Hollywoodstudiorna till distributörerna och skolorna, överallt förbjöds den och vägrades visning. Även filmkritikerna i de stora amerikanska nyhetsmedierna sågade filmen på rent subjektiva grunder. Det ironiska var även att dansk media verkligen trodde att filmen var på riktigt och kritiserade USA och dess behandling av människor. För mig säger detta allt. Filmens budskap var relevant och gav en bild av USA som dess eliter inte kunde tolerera vad, annars skulle inte makten reagerat som den gjorde, och ej heller danskarna. Se för allt i världen Punishment Park! Högsta betyg.
Nedan är en film med Watkins där han berättar om Punishment Park. Det var därifrån jag hämtade citatet ovan. Detta är del 1 av 3.
Skrev även om Watkins Aftenlandet för ett tag sedan som är minst lika sevärd.
Bloggar om: Peter Watkins, filmrecension, film, 1968, aktivism, Punishment Park
0 kommentarer:
Skicka en kommentar