Jag fortsätter min upplysningskampanj om den fantastiske regissören Peter Watkins. The War Game (1965) visar på ett realistiskt sätt vad som skulle hända om Storbritannien blev attackerat med kärnvapen. Tvärtemot regeringens proklamationer om möjligheterna att överleva visar Watkins med fakta hämtade från bl a Hiroshima, Nagasaki och brandbombningen av Dresden vad som faktiskt hände, vad människor gjorde/tvingades göra. Hur viljan att leva bröts ner och frågan om det faktiskt var så att de som "överlevde" själva bomben avundades de som dog direkt. Filmen är en pseudo-dokumentär, verkliga intervjuer och en narrativ röst som delger publiken information blandas med skådespeleri.
Filmen är under en timme och gjordes av och för BBC men de vägrade visa den. Watkins själv menar att detta var p g a att den gick emot regeringens och maktens bild till medborgarna att möjligheten att överleva ett kärnvapenkrig fanns. Att förbjuda visning av The War Game visar just på dess övertygande budskap och möjligheten att minska stödet för kärnvapen, något som makten uppenbarligen inte var intresserad av. En ironisk och skrämmande detalj är just de intervjuade personernas okunskap. En okunskap som jag själv även kunde känna att jag delade i många av frågorna, t ex om strålning. Eller att trots att avståndet till själva atombombsnedslaget kan vara enormt långt är man ändå så gott som död av andra efterkommande effekter. Men om man inte får ta del av informationen, om medborgarna medvetet hålls i okunskap är detta inte så konstigt.
I scen ser vi en militär som delar ut ett informationshäfte till medborgarna om vad man kan göra för att skydda sig mot radioaktivt nedfall m.m., det är bara det att attacken då redan skett. En intervjuare frågar har inte medborgarna sett den här informationen tidigare? -Jo, men den sålde inte särskilt bra, svarar militären. Den förfärade intervjuaren frågar då, var den inte gratis? -Nej, svarar militären, den kostade 9 pence.
Vem talar om kärnvapenhotet nu, år 2008? Någon nedrustning av kärnvapen i världen har knappast förekommit trots att Kalla kriget sedan 1989 officiellt är avblåst. Men om de inte nedrustats varför pratar vi inte om dem? Är vi verkligen så enfaldiga att vi tror att vi inte längre behöver oroa oss för dem, att dessa vapen numera bara står som museiföremål i de gamla imperierna?
The War Game är en oerhört plågsam film att se och därför så viktig. Det finns inte så många regissörer i mina ögon som vågar beröra svåra frågor som dessa och göra en film av det på allvar. The War Game lämnar ingen oberörd.
Några länkar: Svenska Freds, Inga nya Amerikanska missiler i Europa, Motkrig. Två andra filmer av Watkins jag skrivit om: Punishment Park och Aftenlandet.
Bloggar om: Peter Watkins, The War Game, kärnvapenkrig, kärnvapen, filmrecension
Bluesky är ett centraliserat socialt medium
3 timmar sedan
3 kommentarer:
Usch, den verkar oerhört intressant - och läskigt.
Det här med atombombsstrålning var något jag fick anledning att både sucka och skratta åt i nya Indiana Jones-filmen där Indy råkar traska in i en liten "fejk"-amerikansk småstad som ska genomgå ett kärnvapenprov. Hans lösning? Ett bombrum? Sno en bil och ösa därifrån? Lita till högre makters beskydd? Nä, han gömmer sig i ett kylskåp.
När jag var ung, mitt i det kalla krigets dagar, var jag vid vite och hot om fängelse i tre månader, inkallad till en hemvärnskurs (tror jag det var). Den handlade om att lära sig ta hand om skadade vid krig.
Det enda jag minns från den där kursen var hur man skulle skydda sig mot atombomben, om den kom: Jo, man skulle hålla en våt näsduk för ansiktet. Så så enkelt är det alltså! Detta var omkring år 1962. Jsg minns det därför att jag redan då ansåg informationen urkorkad.
Känns ju bra just idag annars. För vi är redan, fast ingen vill låtsas om det, mitt uppe i nästa kalla krig. Det som USA initierar genom att bjuda in alltfler av de gamla sovjetiska, numer från Ryssland fria, staterna att bli medlemmar i NATO. Det är en mycket ruskigare historia än de flesta tycks förstå. Och precis som de tidigare gångerna som det drog ihop sig till allvarliga situationer i Europa (de båda världskrigen), så rustar Sverige ner - ja ska man tom gå med i NATO i någon slags from (läs "korkad") förhoppning om att då behöver vi inget eget försvar. Det gör oss till ett naturligt mål för ryska atombomber om USA inte besinnar sig - och vem tror att denna megalomana stat kommer att besinna sig? Inte jag.
Ja det är smått fantastiskt hur det har utvecklats. Hot om vite och fängelse om man inte deltog, och idag är "värnplikten" snarare en "konkurrensutsatt" verksamhet dit endast riktiga stridisar söker sig.
Ja, man kan jämför Watkins film med denna animerade lilla "informations"-film från brittiska staten. I skenet av att vara "objektiv" och "informerande" är det i själva verket atombombspropaganda. Det är helt uppenbart att staten, makten inte ville att folk skulle få någon verklig känsla för atombombens konsekvenser. Istället var budskapet att det gick att skydda sig och överleva och att "vi" måste ha atombomber.
Ja, Kerstin, och kanske om vi inte inordnar oss efter imperiets dekret blir vi kanske till slut ett naturligt mål för deras atombomber.
Skicka en kommentar